fredag 13 mars 2015

När vi försökte gifta oss i Grekland

Jodå. Vi gjorde ett helhjärtat försök att gifta oss i Grekland i somras. Proceduren var lång, krånglig, svettig, ansträngande och slutade med att det faktiskt inte gick. Om vi inte ville göra om allting igen vill säga.

Från svenska hörnet var det inte så krångligt. Jag behövde ett äkenskapscertifikat och ett
personbevis. Båda stämplade med apostille á 300 kronor styck. Det gick, med lite hjälp från familj och vänner, ganska snabbt att ordna. Jag skulle säga att papprena var nere hos mig i Athen ungefär sex veckor efter att jag påbörjat ansökningen (då räknas det in att vi valde att papprena skulle skickas med Carro när hon kom ner och hälsade på).

För Team Grekland gick det dock väääääldigt långsamt.
Vasilis behövde också ett personbevis, någonting han tidigare kunnat hämta ut från Athens City Hall. Mannen bakom disken förklarade att så har det minsann aaaaaldrig varit. Han förklarade att Vasilis måste åka till det område där han föddes, alltså Maroussi, och hämta det där. När Vasilis ifrågasatte detta blev han avsnäst och det var liksom slutet på den diskussionen.
Samma dag som Vasilis planerade sin ganska långa utflykt till Maroussi så berätta Dita, en tjej på mitt jobb, att personbevis kan hämtas upp på närmaste KEP (ett servicekontor för grekiska medborgare).
Utöver detta så gjordes flertalet besök på andra servicekontor för att understryka hans identitet, papper som behövdes innan giftermålet.

Tillsist fick vi tag i alla Vasilis papper och kunde därmed ta tag i del två: översättingen av mina papper.

Alla översättningar för "viktiga" dokument måste gå via Ministry of Foreign Affairs. Öppningstiderna var mellan 09:00-13:00, måndag till fredag. Köerna och antalet människor som väntade där var extrema. Jag tror vi behövde göra två eller tre besök innan vi ens kom fram till kassan.
Väl framme så berättar de för oss att de tyvärr inte har en svensk översättare inne just nu. Denna plats skulle tillsättas senast den 15/9 (och detta var i början av augusti). Jag förklarade att pepprenas giltighetstid uppgick till fyra månader och att efter det var de inte längre giltiga. De avvisade detta och bad oss att återkomma i mitten av september.

Väl i september så lämnar vi in mina papper och sätter in an annons i tidningen (detta är nämigen inte ett val utan ett måste). Översättningen kostade allt som allt runt 60 euro (då valde jag deras fast-deliver service), och tidningsannonsen i Εφημερίδα των συντακτών runt 30 euro.

Vi hämtar ut papprena några veckor senare och går sedan till Athens City Hall för att få bestämma datum. Då har denna procedur tagit tid, lång tid, och tålamodet är på gränsen till slut.
Vi visade glatt upp alla våra papper. Kvinnan bakom disken bläddrade igenom dem med bister uppsyn och konstaterade sedan kort att giltighetstiden hade gått ut. Vi förklarade vår procedur och att MFA inte hade haft någon översättare tillgänglig och att de sa att det var okej. Kvinnan sa att så var inte fallet. Hon bad oss göra om apostillestämpeln på den svenska ambassaden. Jag förklarade att det inte var möjligt eftersom stämplen bara ges ut av ett fåtal personer i Sverige. Kvinnan ryckte på axlarna och gav oss våra papper tillbaka.

Det är tur att det var ett tag sedan detta hände, för just då, där på det jävla kontoret i den brinnande hettan och med hjärtat i handen så blev jag så arg att jag inte visste vad jag skulle göra.
Klänningen som var inhandlad fick hängas på en galge och vi bestämde gemensamt för att försöka i Sverige istället.

Fortsättning föjer...




Tiotals av dessa stämplar..


Vår annons.


Advokatfirman Grönstedt gav mig mina apostillestämplar.

1 kommentar:

  1. Oj va roligt!!! Ja, det var ju inte så kul förstås med allt krångel o att det inte lyckades... men jätteskoj att ni ska gifta er! Underbara nyheter, hoppas det lyckas bättre i Sverige!
    Kram, kram

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!