söndag 15 mars 2015

Förföljelsen



Imorse vaknade jag i ett åttiotalsfrille-mode. Det kändes gött! 
När håret hade satts upp i den obligatoriska knuten så kom min syster Marthina över med Theo. Jag hörde Marthina skrika när hon kom:
- JOHANNA! STÄNG IN KATTERNA, VI ÄR FÖRFÖLJDA AV EN HUND!
- A DOG IS COMING! LOCK THE GUYS INSIDE! skrek jag till Vasilis som stod ungefär en halvmeter ifrån mig och hade hört utmärkt om jag hade typ viskat.
Överlevnadsinstinken tog över och vi och samlade in katterna utan att ett ord yttrades. Känslan var lite: "det är nu det gäller! Det är det här vi har tränat inför!" (Ja, det var ungefär så dramatiskt... I mitt huvud...)
Det visade sig att hunden hade följt med enda från Alvik, glad som en gnu men utan ägare. Theo hade fått panik när den lille schnauzern dök upp och hade tvingat Marthina att bära honom hela vägen medan han grät.
Vi pratade med grannen som löste det hela genom att ringa... ja, han fick hur som helst tag på ägarna.

När adrenalinet lagt sig så gick vi en promenad runt Lillsjön och matade ankor.


Fin-fin storasyster.


Vasilis lever ut sin barndomsdröm som naturfotograf. Här ses han smyga på ett gäng sovande änder. 


Det plockades pinnar för att kunna bygga en helikopter (Theo's idé).

1 kommentar:

  1. Hej Johanna
    Så glad att du skriver igen, hoppas ni kan gifta er i Sverige!

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!