tisdag 6 januari 2015

Det här med att hantera stress

Jag har just räknat ut att jag flyttat sisådär sex gånger de senaste fyra åren. Ändå har jag tydligen inte lärt mig att hantera den här flyttstressen som, har det visat sig, är den värsta stressen jag vet.

Efter att mani-packat i någon timme så går jag bara runt i lägenheten och hummar psykotiskt för mig själv. Flyttar en låda till ett något ensamt hörn och sparkar damm med badtofflorna.
När Vasilis tillsist, efter åtaliga försök att lugna mig med kärlek och ömma ord, ber mig att snälla, snälla sluta hyperventilera och upprepa "we won't have time!" i höga C, utan istället underlätta för oss båda genom att typ teamworka lite så känner jag mig rätt dålig och självisk. Det är ju för farao han som måste lämna familj och vänner nu. Det vore kanske på sin plats om jag inte förvandlades till en trotsig treårig som längtar efter mamma?

I övrigt älskar både Toulouse och Matisse vår snart helt tomma lya. Alla lådor, garderober, hyllor och påsar som helt plötsligt inte har tillträde-förbjudet-skyltar på sig längre. Tänk lyxen!



Ja, vi fick offra den här flyttlådan. Den var tydligen fööööör god.

Toulouse's svans syns inte här, vilket gör att han ser lite...avklippt ut. Nu när jag tänker på det ser Matisse's svans ut att vara ungefär en decimeter lång, så det jämnar väl ut sig då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!