onsdag 21 januari 2015

Här hos oss

Vår andra vecka i Stockholm, och saker går som på räls!
Mitt jobb känns grymt! Mycket att ta in och lära och lägga på minnet, men i helhet super.
Vasilis har blivit erbjuden ett projektarbete med start under våren. Jag återkommer med detaljer när "dealen" är helt klar.
Med start från och med imorgon så ska vi gå på en hel del lägenhetsvisningar.

Med andra ord: fullt schema, men så-jäkla-bra!
Och till Vasilis stora glädje: snö!




ZzZzZzZzZzZzzzz...

fredag 9 januari 2015

Vi flög, alla fyra

Äntligen framme! 

Jag fick en fråga om vem som tar hand om katterna nu när vi är i Sverige.
Svaret är, att det gör vi. Vi gjorde det självklara valet (för oss i alla fall), att ta med Toulouse och Matisse till Stockholm.
Det var en hel del förberedelser innan. Vaccinationer, microchip, egna pass, för att inte tala om den ganska långa resan med en mellanlandning i Köpenhamn.
Om du vill ha mer information om vad som gäller när du reser med djur så kan du alltid kika på Jordbrusverkets egna hemsida.



Småfisarna sover med hjälp av lugnande innan avgång.


Nu är det dock back to normal som gäller. Det är full rulle här i villan.

tisdag 6 januari 2015

Det här med att hantera stress

Jag har just räknat ut att jag flyttat sisådär sex gånger de senaste fyra åren. Ändå har jag tydligen inte lärt mig att hantera den här flyttstressen som, har det visat sig, är den värsta stressen jag vet.

Efter att mani-packat i någon timme så går jag bara runt i lägenheten och hummar psykotiskt för mig själv. Flyttar en låda till ett något ensamt hörn och sparkar damm med badtofflorna.
När Vasilis tillsist, efter åtaliga försök att lugna mig med kärlek och ömma ord, ber mig att snälla, snälla sluta hyperventilera och upprepa "we won't have time!" i höga C, utan istället underlätta för oss båda genom att typ teamworka lite så känner jag mig rätt dålig och självisk. Det är ju för farao han som måste lämna familj och vänner nu. Det vore kanske på sin plats om jag inte förvandlades till en trotsig treårig som längtar efter mamma?

I övrigt älskar både Toulouse och Matisse vår snart helt tomma lya. Alla lådor, garderober, hyllor och påsar som helt plötsligt inte har tillträde-förbjudet-skyltar på sig längre. Tänk lyxen!



Ja, vi fick offra den här flyttlådan. Den var tydligen fööööör god.

Toulouse's svans syns inte här, vilket gör att han ser lite...avklippt ut. Nu när jag tänker på det ser Matisse's svans ut att vara ungefär en decimeter lång, så det jämnar väl ut sig då.

måndag 5 januari 2015

Landställen, lyx, tonår och nutid

I helgen var hade vi de sista dagarna på ett bra tag ute på den grekiska landsbygden.
Det var svinkallt när vi kom dit och jag sov med fyrdubbla täcken plus full vinterklädsel. Trots det så klarade vi inte andra natten uppe på övervåningen, utan vi kröp ihop alla fyra nere på undervåningen med värmefläkt, svettiga efter att ha spelat XBOX a´la sport-spel.





Det är så sjukt skönt att få vara ute på landet. Skrota runt i säckiga, sunkiga men bekväma kläder och bara göra ingenting. Stanna för att lyssna på fågelsången eller gå ner till kafeét för att köpa kaffe.

Jag är uppvuxen med privilegiet att ha landställe att åka till på lov och ibland helger.
Vårt landställe låg i Småland, i en liten by mitt i ingenstans med en porlande å som rann i trädgården. Sådan extrem lyx!
Jag och Vasse sitter ofta och tittar på vad ett litet torp skulle kosta att köpa eller hyra, och vi blir glatt överraskade när vi märker att: ja, kanske om något år eller två så skulle den drömmen faktiskt kunna bli sann. Det känns så mäktigt att bli äldre tycker jag. Jag älskar varje minut av det. Kanske för att mina tonår var så i graden helvetiska att ju längre ifrån jag kommer den levande mardrömmen, ju lyckligare är jag.
För det tog några år innan saker föll på plats. Innan jag förstod att jag hade problem med alkoholen och faktiskt inte kan eller ska dricka över huvud taget.
Att ätstörningar är allvarliga och att sneda kroppsideal är till för att slå hål på.
Det tog tid för mig att förstå att antidepressiva medel inte är någonting att skämmas för, lika lite som insulinet för en diabetiker.
Det tog tid, tid, tid att förstå mitt egna värde och jag ska vara med någon som jag älskar och som älskar att älska mig. Som jag lär mig av, kan bli arg på, diskutera med och fisa med.

Så ja. I det stora hela så blir jag lyckligare ju äldre jag blir, ju mer erfarenheter jag får och desto mer perspektiv jag får på år som har gått.
Bloggen tar en ny vändning i och med flytten tillbaka till Sverige. Det blir kanske inte lika mycket Greklandsfantast eftersom vi på något sätt påbörjar ett nytt kaptitel i vårt liv, och det kapitlet råkar vara utanför vår gemensamma kärlek Ελλάδα. Det kanske blir mer semesterresande dit nu och inte så mycket vardag.
Men det känns bra, mycket bra, att kunna röra om i bloggen lite. Få ge utrymme till en annan sida av mig och andra frågor som ibland, och ibland inte, kommer handla om just Grekland och dess kultur.
Jag hoppas ni följer med. 


Port Ratfi, Σ'αγαπώ.

fredag 2 januari 2015

Summan av kardemumman

Nytt år, nya möjligheter! Jag hälsar förändringarna och framtiden välkommen. Kom till mig, jag är nyfiken!

Året som gått har gått i racerfart. När jag tänker på januari 2014, så känns det som inte mer än ett par månader sedan. (Går tiden snabbare ju äldre man blir, eller är det bara jag?)
Ändå har så mycket ändrats. Till det bättre. Just nu är allt, allt, allt så bra och jag andas i takt med universum.
Allt faller på plats, och det är otroligt att jag får känna mig sådär genuint lycklig att jag knappt kommer ihåg hur det var att må så in i helvetes jävla piss dåligt.

En snabb summering av året som gått:

Jag...
...och Vasilis blev en smashing combo!
...flyttade tillbaka till Athen efter nästan sex månader i Stockholm
...lyckades få ett heltids jobb mitt i krisen
...hyrde en fantastisk lägenhet
...skaffade två katter och döpte dem efter två av mina favoritkonstnärer: Toulouse och Matisse
...spenderade många helger på landstället i Porto Rafti eller i tält på Agistri
...hade halsfluss två gånger
...bestämde mig för att gifta mig med Vasilis (still in progress)
...tog beslutet tillsammans med V att pröva lyckan i Stockholm
...fick en anställning på en bra förskola, med start den 12:e januari


Idag har jag gått omkring i Kallithea/Tavros och varit nostalgisk. Tänkt på allt jag kommer sakna med Grekland. Luktat på träden, dragit händerna längst husfasaderna.
Men trots allt detta så är jag övertygad om att vi gör rätt, och det ska, trots alla känslosvall, bli skönt att slippa gå och lägga sig i full vintermundering varje natt då ingen i huset har råd att slå på värmen.