lördag 27 december 2014

Om beslutstagande

Ano Petralona. Mitt kvarter i Athina. Där jag hälsar på baristorna, telefonförsäljaren och bagarna. Där jag känner mig helsäker att gå ut mitt i natten, några minuters gångväg från centrala Athen.

Jag jobbar. En lön på 860 euro i månaden får jag. En mycket bra lön för att vara Grekland mitt i krisen.
Krisen med stort k. Som gör att Vasilis inte jobbat sedan i juli och som gör att vi äter ur hand i mun. Inga pengar kan läggas åt sidan: inga resor kan sparas till, inga värmeelement kan inhandlas eller tandläkarbesök kan göras. Det är svårt, så, så svårt, att leva ett liv med kvalité i Grekland just nu.

Vi bor mitt emot en förskola. Jag, som har min hjärtefråga och mitt brinnande intresse i barnomsorgen, får ont i magen när jag ser hur barnen förvaras på en gård lika liten som mitt vardagsrum, med personal som sitter klistrade vid sina telefoner.
Jag har pratat med flertalet personer om just detta, grekisk förskola och skola, och alla säger samma sak: det grekiska systemet när det kommer till barnomsorg, skolgång, sjukvård och äldreomsorg är mer eller mindre ickeexisterande. Kanske på grund av att familjen fortfarande är så stark i Grekland. Kanske på grund av andra kulturella skäl. Nedskärningarna är definitivt en faktor, det är alla enade om.

Det är ingen hemlighet att jag och Vasilis skulle vilja ha familj så småningom. Dock ser varken jag eller V hur vi skulle kunna uppfostra ett barn i Grekland med den standard och det enade tankesätt som vi önskar.
Vi bestämde oss således för att ge oss själva en chans att försöka i Stockholm. Någonting som för mig känns helt annorlunda, inte alls lika främmande, nu när jag har V vid min sida.
För Vasilis själv känns det, som han själv säger, helt underbart.
Jag fick, i och med att vi började leka med tanken på en Sverigeflytt, ett jobberbjudande inom just förskola i södra Stockholm. Jag börjar den 12:e januari.

Många delar av mig kommer sakna Athen. Dofterna, vännerna, vår lägenhet. Morgonkaffet på Créme Royale och drinkarna på Braziliana.
Men just för att vi älskar Athen, avgudar Ano Petralona, och för att vi ska kunna njuta av det så mycket som möjligt när vi väl är där, så har vi tagit detta beslut tillsammans.





1 kommentar:

  1. O, så skönt att höra av dig igen, äntligen! Jag har undrat så hur det gått för dig. Jag önskar er verkligen lycka till med Sverigeflytten. Så fantastiskt att du redan fått ett jobb, som du är genuint intresserad av!
    Stor kram och Gott Nytt År från Lena

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!