måndag 28 april 2014

Matisse och Toulouse

Jag hade bestämt mig redan innan jag flyttade tillbaka till Grekland att jag skulle skaffa katt. I veckor har jag gått omkring här i Petralona och visslat och smugit på de små gatukissarna som stryker omkring i området.
Så sa en vän till Vasilis att hans kompis hade två små kattungar som hon letade nya hem till. Vi fick numret och ringde på direkten. Vi bestämde att vi skulle komma dit och hälsa på.

De små liven som mötte oss i dörröppningen var sådär hjärtskärande söta med stora ögon och ben som inte riktigt lydde. De klättrade på precis allt och lekte vilt tillsammans.
Den lilla flickan bestämde vi oss snabbt för. Mary-Lou, som katternas "mamma" heter, sa att hon först hade tänkt att behålla pojken själv men att hon helst av allt skulle vilja att de fick flytta till samma hem.
Vi sa att vi skulle tänka på det, och det gjorde vi.

För en vecka sedan kom lillkillen till oss, som vi hade bestämt skulle heta Toulouse. Han var försiktig i sisådär fyrtio minuter sedan var han som hemma. Vild och nyfiken och supergosig. Han sov mellan mig och Vasilis hela natten, ihopkurad till en liten boll.
I onsdags kom flickan, vår fina Matisse. Hon var mycket mer avvaktande än sin bror men gissa om de två blev glada för att se varandra.
De gör allting tillsammans. De äter ihop, sover ihop, leker ihop, går på lådan ihop. Helt oskiljaktiga är de, och vi älskar dem!
De är vilda och busiga. Hoppar upp i blomkrukor och biter på skosnören, precis som små kattungar ska vara.




2 kommentarer:

  1. Åh, vilka fina inlägg och så gott att höra att du har det så bra!!
    Tycker Lena

    SvaraRadera
  2. Søte!!

    -fra en annen Lena

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!