måndag 28 april 2014

Matisse och Toulouse

Jag hade bestämt mig redan innan jag flyttade tillbaka till Grekland att jag skulle skaffa katt. I veckor har jag gått omkring här i Petralona och visslat och smugit på de små gatukissarna som stryker omkring i området.
Så sa en vän till Vasilis att hans kompis hade två små kattungar som hon letade nya hem till. Vi fick numret och ringde på direkten. Vi bestämde att vi skulle komma dit och hälsa på.

De små liven som mötte oss i dörröppningen var sådär hjärtskärande söta med stora ögon och ben som inte riktigt lydde. De klättrade på precis allt och lekte vilt tillsammans.
Den lilla flickan bestämde vi oss snabbt för. Mary-Lou, som katternas "mamma" heter, sa att hon först hade tänkt att behålla pojken själv men att hon helst av allt skulle vilja att de fick flytta till samma hem.
Vi sa att vi skulle tänka på det, och det gjorde vi.

För en vecka sedan kom lillkillen till oss, som vi hade bestämt skulle heta Toulouse. Han var försiktig i sisådär fyrtio minuter sedan var han som hemma. Vild och nyfiken och supergosig. Han sov mellan mig och Vasilis hela natten, ihopkurad till en liten boll.
I onsdags kom flickan, vår fina Matisse. Hon var mycket mer avvaktande än sin bror men gissa om de två blev glada för att se varandra.
De gör allting tillsammans. De äter ihop, sover ihop, leker ihop, går på lådan ihop. Helt oskiljaktiga är de, och vi älskar dem!
De är vilda och busiga. Hoppar upp i blomkrukor och biter på skosnören, precis som små kattungar ska vara.




Πόρτο Ράφτη

Åååååh, det är ju så fruktansvärt tråkigt att inte ha internet. Det är som om min skrivarlust blir större och större ju längre jag är utan uppkoppling, vilket i och för sig är positivt, men tråkigt att inte kunna skriva när andan ligger på.

Mellan lördagen och söndagen var jag, Vasilis, Vasilis bror Periklis och hans flickvän Elena i Porto Rafti där familjen har sitt sommarhus.

Jag vaknade på söndag morgon av åskan som dånade runt husknuten och jag kröp närmare herr V som tycker att det är jättegulligt att jag är rädd för mullranet.
Hela dagen regnade det men det gjorde mig ingenting. Vi satt hos familjens faster och farbror och drack kaffe och jag fick tid att plugga till omprov nummer två (som jag gjorde imorse och klarade. Puuuh.).
Senare på eftermiddagen åkte vi till en av grannbyarna och gick på en helt underbar taverna. Jag åt, som vanligt, alldeles för mycket. Å andra sidan gjorde alla andra det också så det var ändå okej.
Vi åkte tillbaka till huset och sov och när vi vaknade var klockan närmare nio och det var dags att åka tillbaka till Athen.

Förhoppningsvis åker vi dit i helgen igen. Underbara, sköna Porto Rafti.



måndag 21 april 2014

Påsk i Ελλάδα

Underbart påskfirande på grekiskt vis. Jag har ätit inälvsoppan (och jag älskade den!) tillsammans med hemgjort ostpaj. Jag har ätit sallad och feta och lamm. Lamm, lamm, lamm och mer lamm.

Igår var vi hos Vasilis mormor för påskmiddag. Det serverades som sagt lamm. Jag åt, precis som alla andra, som att det inte fanns någon morgondag.
Efter middagen satt vi på balkongen. Det dracks vin och skrattades. Stämningen var lätt och varm. Jag hade det helt underbart trevligt.
Grannarna avlossade skott efter skott i ett sorl av grekisk musik. De är från Kreta, så det är okej, förklarade de andra för mig.
Jag och Vasilis drog oss tillbaka och tog en välförtjänt eftermiddags nap i ett av sovrummen. Sedan bar det av hemåt.


Jag och Vasilis underbara förädrar.

Γιαγιά och Sofia.



Jag vann äggknäckningen. Jag har frågat runt och ingen vet meningen bakom den här traditionen. Men jag vann. Och det är väl ändå det viktigaste kan man tycka...

lördag 19 april 2014

Efter-test-lättnad och påsk

Jag har varit fruktansvärt stressad.
I tisdags hade vi ett prov på jobbet och jag kuggade. Inte litegrann utan brutalt. Efter det kändes liksom allt lite jobbigt. Oron över att inte klara omprovet gjorde mig nervös och jag fick sådana där kaostankar som man kan få när man känner sig osäker: "Tänk om de inte vill ha mig kvar längre.. Tänk om jag måste åka hem till Sverige för att jobba.. Tänk om allt går åt skogen nu..."
Igår, fredag morgon, gjorde jag testet och klarade det. Var på gränsen till tårar när jag fick resultatet: 90% rätt.

Nog om skryt.
Det vankas påskmiddagar runtomkring i landet. Överallt kan du se människor som med vattnande munnar beställer lamm från slaktaren eller som försiktigt går omkring med rödmålade ägg för att lämpa av hos någon släkting. I detta nu förbereder Vasilis mamma degen för brödet till ikväll som ska ätas tillsammans med μαγειριτσα - den traditionella inälvssoppan.

Vi ska åka till IKEA idag då vi måste inhandla en ordentlig madrass. Just nu sover vi på madrasser av modell äldre, hittade i Vasislis farmors källare. Min rygg skriker av smärta varje morgon när jag vaknar och det är inte riktigt värt det.

Vädret i Athina är kyligt idag, till och med för en härdad svenska. Men enligt väderleksrapporten (Vasilis pappa) så kommer våren imorgon.


Vår nya namnskylt utanför dörren. Jag blir så varm inombords. 

måndag 14 april 2014

Bilder från lägenheten

Kort och gott: här kommer några bilder från vår lägenhet. Jag är så-sjukt-glad.
Som ni förstår så är inredningen ickeexisterande än så längre. Men siga-siga så kommer mer och fler saker på plats.


Vardagsrummet taget från hallen.

Köksfönstet och en av tre utgångar till balkongen.


Min påbörjade miniträdgård.


Vardagsrummet taget från balkongen.

Sovrumsfönstret (och utgång till balkongen).


Stolta blomster.

Mitt nya jobb - Teleperformance Hellas

Som sagt: jag skriver några inlägg på raken här för att täcka veckans senate nyheter i mitt grekiska liv.

-Mitt nya jobb- 

Jag har förstått att ni vill veta mer om vad det innebär och vad jag så småningom ska pyssla med, och det är självklart att ni ska få veta det!

Företaget jag har blivit anställd hos heter Teleperformance Hellas. Ett IT-företag med anställda från världens alla hörn. Däribland ett nordiskt team bestående av norskar, svenskar, danskar och finnar (eller i alla fall av människor som talar ett av språken: i många fall greker som bott i ett av länderna och sedan flyttat tillbaka till Grekland).

Jag är just nu under intensivutbildning för att lära mig allt som finns att kunna inom området Technical Support & Custom Service när det kommer till Norton, Symantec.

Dagarna är långa och krävande. För en sådan som jag, som innan aldrig varit intresserad av datorer, så är det här som att lära sig ett helt nytt språk tillsammans med ett helt nytt alfabet (lite som grekiska var i början).
I ett virrvarr av ettor och nollor och akronymer så blir jag, tillsammans med fyra andra livrädda utlänningar, guidad i en värld som för mig är helt okänd.
Vi har kunskapstest varje dag och idag, fjärde utbildningsdagen, var första gången jag klarade provet med 100% rätt.
Det är sjutton långa dagar kvar innan vi får gå upp till produktion.

Lönen och arbetstiderna är fantastiska för att vara i Grekland. Måndag till fredag, antingen 9-17 eller 13-21. Pengarna är, som jag sa, jättebra för att vara mitt i krisen.

Jag är helt slut i huvudet när jag kommer hem, och även fast jag har storslagna planer på att gå till hUge eller Braziliana så kommer jag sällan längre än till sängen. Sen blir jag där från klockan 18. Oftast hela natten.
Rutinerna har helt klart ändrats sedan heltidsantällningen kickade in...

Άνω Πετράλωνα

Fina ni. Jag bär er med mig ska ni veta. Ser och upplever saker som jag så gärna vill dela med er. Men vi har inget internet i huset än och det är där det blir lite krångligt. Kommer skriva ett par tre inlägg på raken nu så ni har för några dagar framöver (lika bra att passa på nu när jag tagit med min laptop till svärföräldrarna), och så slipper ni läsa ett jäääättelångt inlägg. Det blir så tradigt.

Tänkte börja med att presentera mitt underbara kvarter Ano Petralona. Jag är, handen på hjärtat, helt säker på att jag hamnat i ett av de mysigaste områdena i Athina.
Beläget mellan Thiseio och Kallithea ligger min nya kärlek. Petralona är uppdelad i två delar: kato, som betyder nedre, och ano - övre. Det är skillnad mellan de två måste jag säga. Kato Petralona är inte hälften så mysigt eller  vackert som Ano Petralona. Men visst, jag kan inte heller påstå att jag är speciellt objektiv i frågan.
Hur som.

Ano Petralona är som en by. Vårt torg, Plateia Merkouri, är en samligspunkt för områdets boende och det är helt fantastiskt att se när det vaknar till liv. Kafeérna öppnar sakta och männen slår sig ner för sin morgonkaffe tillsammans med morgontrötta arbetare. På bänkarna på torget samlas de äldre, med eller utan barnbarn, för att, precis som jag, se hur Ano Petralona gnuggar sömnen ur ögonen.

Här finns allt jag behöver. Mitt hjärta svämmer över av kärlek när jag, efter så kort tid i området, blir hälsad på som en av lokalborna. Här stannar man och pratar, hälsar, frågar hur man mår. I en stor och bullrig stad som Athina behövs det här. En känsla av att tillhöra, att ha kommit hem.


Mitt nyfunna stammisställe Braziliana. Ett måste om du är i Ano Petralona.


Två tyska turister (och röken av min cigarett) på torget i lördags morse.

onsdag 9 april 2014

Σπίτι μας

Ja, mina kära vänner och läsare, det är intensiva men roliga dagar här i Athen.

Till att börja med: vi fick lägenheten! Kontraktet är skrivet, taxeringsnumret införskaffat och mina saker är flyttade från Nikaia till Ano Petralona. Lyckan är total!
De senaste nätterna har vi sovit hos Vasilis föräldrar (som jag träffade för första gången för några dagar sedan!) eftersom att vi inte har någon säng än. Imorgon ska en bäddsoffa in i lyan så förhoppningsvis kommer vi kunna spendera natten där, och officiellt flytta in då, torsdagen den 10:e april 2014.

Det var min första dag på jobbet idag. Teleperformance Hellas heter företaget. Custom Service & Technical Support heter mitt arbetsområde.
Det var åtta intensiva timmar och detta var dag ett av tjugoen. Min hjärna kommer förr eller senare explodera av all information. Men det är det värt. Ett stadigt jobb med stadig inkomst i ett land som Grekland. Jag kan inte annat än tacka min lyckliga stjärna.


Eufori.



Vårt hus, våra nycklar!

lördag 5 april 2014

Glatt överraskad

Idag promenerade jag och Vasilis till IKEA som ligger ungefär en kvart ifrån Egaleo's metrostation. Vi kikade inredning i allmänhet (vi var skrämmande överens), men mest var jag ute efter de underbara doftljusen a'la vanilj som jag är lätt beroende av.
Köpte också ett riktigt täcke då jag inte alls tycker om den grekiska "sova-med-en-tjock-filt-utan-påslakan"-stilen. En kudde och varsitt par tofflor slank också med.

Nere vid entrén kom vi till mathörnan och gissa hur lycklig jag blev när jag såg att underbara IKEA tagit in svenskt lösgodis! Det fanns inte många sorter men gröna grodor och persikor fanns - två av mina favoriter - så jag var som i extas. Knäckebröd, kanelsnäckor och päroncider fick också följa med hem.




I torsdags var jag och Vasilis och tittade på en lägenhet i Ano Petralona. Den var helt fantastisk!
58kvm med en lång (om än dock lite smal) balkong. Ett sovrum, ett vardagsrum, fräscht kök och stort badrum. Lägenheten var superljus (viktigt, viktigt!) med sådana där fina träluckor som man kan sätta för fönstrena. Vi ringde efter bara någon timme efter visningen och sa att vi ville ha den. 
Igår mötte vi upp ägarinnan till lägenheten och gick igenom det hela igen. Egentligen hade vi kunnat få nycklarna snabbare men eftersom jag inte införskaffat ett grekiskt taxeringsnummer så måste vi vänta tills skattekontoret är öppet. 
För att allt skulle gå rätt till behövde vi också kontakta en slags "redovisare" som kunde i sin tur skulle kontakta hennes redovisare för att sedan komma överens om upplägget på kontraktet och så vidare. Detta ringde Vasilis om igårkväll och imorse och nu tror jag att vi är på det klara med vilka papper som behövs var och när.
Puuuuh, det är mycket att fnula på..


fredag 4 april 2014

Ett stopp på vägen

Jag har flyttat ut till Egaleo, eller snarare Nikaia.

Lägenheten i sig är fin, välplanerad med stor balkong. Dock hade killen som bodde här innan inte brytt sig om att städa innan han åkte så jag och Vasilis fick påbörja en storstädning som inkluderade att byta bort killens gamla sängkläder och badrumsartiklar. Borsta bort skäggstubb från handfatet och diska upp den disk som så fint hade lämnats till mig.

Det tog någon timme men sedan kändes det bättre. Mycket bättre. Jag letar aktivt efter ett annat boende eftersom det är lite krångligt att ta sig hit, i synnerhet när jag kommer jobba i Kallithea. Men den här lyan är bra att landa i. Ett stopp på vägen på något sätt och jag njuter av att kunna sova och vakna tillsammans med Vasilis.

onsdag 2 april 2014

Flytt- och födelsedag

Njuter i fulla drag på Sandras balkong med en kopp kaffe. Inväntar Vasilis som ska ta sig hit och hjälpa mig med flytten till Egaleo.
Idag är förövrigt herrns födelsedag, tillsammans med hans tvillingbror. Vi firade med tårta och de närmaste vännerna på hUge igår efter midnatt. Det blev en relativt tidig kväll eftersom att både jag och Vasilis varit vakna och aktiva sedan tidig morgon.

Den här veckan har jag haft mer tur än jag haft de senaste åren. Jobb, lägenhet - det bara löste sig. Jag är så sjukt tacksam!


Ett fönster med en dörr och en dörr och en dörr.

tisdag 1 april 2014

Min Vän Vasilis

Så här kommer den, presentationen av Min Vän tillika pojkvän samt Partner In Crime och anledningen till att jag jämt går omkring och flinar sådär dumt:
Kära läsare, möt Vasilis.




Vi utvecklades på distans. Vi träffades i Athen, för första gången när jag just flyttade hit våren 2012, men inte som någonting annat än bekanta. Vi sågs på hUge där Giannis jobbade och Vasilis var ofta där för att lyssna när Manos spelade musik.

Egentligen vet jag inte hur det kom sig att vi började kommunicera, sådär mycket och intensivt, över Facebook och senare över Skype. Om du frågar Vasilis så säger han nog att han visste vad han ville långt innan jag gjorde det (eller ens förstod vad han kände för den delen).
Vi pratade som vänner och han lockade mig till att skratta med en intensitet jag inte ens visste att jag var kapabel till. Jag ler ofta men jag skrattar sällan från hjärtat. Med Vasilis skrattade jag inifrån, sprudlande, som ett barn.

Jag tror inte att någon av oss hade några förväntningar när vi sågs på Athens flygplats. Vi hade redan bestämt att vi var ett par men vi la ribban lågt. Visste ju trots allt inte hur det skulle vara när vi sågs "på riktigt".

Nu i efterhand kan jag inte se vad jag var orolig för.
Min hand passar så bra i hans. Jag vill alltid, alltid hålla honom.

The Apartment

I lördags var på en klubb som heter The Apartment. Stället är en välkänd gayklubb som bjuder på allt från housemusik till live-uppträdanden i form av både dans och sång.
Jag hade sjukt roligt och jag var så extremt imponerad av Erinya Themoustache som körde ett pole-dancenummer iförd brutala klackar och med muskler från en annan värld.