lördag 1 mars 2014

Som vackert, krossat glas

Den senaste månaden har varit en emotionell berg- och dalbana. Självklart har min kommande flytt spelat en del i detta då jag är usel på att hantera stress, men Min mystiska Vän har också en del i det hela.

Mitt hjärta, min hjärna, min vilja och min rädsla. Slutligen har jag lyckats samla dessa, smälta ner dom och gjuta någonting nytt i mitt inre. Någonting starkt men läskigt.
"Du har mig".
Så sa jag.


Min Vän såg skönheten i mig trots att jag var trasig.
Han visste att det här kunde bli någonting bra.
Jag är så tacksam för det.
 Att han vågade, och väntade.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!