söndag 9 mars 2014

Kampen för kvinnan

8:e mars och Internationella Kvinnodagen. Manifestationer på många håll runt om i landet och jämställdhetsfrågan lyfts ovan vattenytan till skyarna. Fantastiskt.

Jag har spenderat denna viktiga dag med allt annat än vad den är ämnad för. Inga demostrationer eller knutna nävar fyllde denna soliga dag för mig. Jag var med pappa i Waxholm och strosade runt. Jag har tvättat extrema mängder tvätt och försöker nu desperat hitta fler stolar/hyllor/bord/lådor att torka dessa på.

Lättad över att vara ledig idag och glad över att kunna prata med Min Vän länge och väl över Skype. Men jag var trött. Min kropp gör ont och jag har inte klivit ur pyjamasen på hela dagen.
Därför deltog jag inte idag. Var inte inne i stan och skrek mig hes. Jag strålade inte samman med mina medsystrar- och bröder för att tillsammans bevisa vikten av feminism och varför det behövs.
Kanske för att Internationella Kvinnodagen sträcker sig längre för mig än under just denna dag.
Jämställdhet, klassklyftor, främlingsfientlighet. Dessa ämnen och många fler genomsyrar min vardag. Är mitt jag. Jag bär alltid med mig min feminism. Den tillhör ju mig, min alldeles egen.



Kvinnan i mitt liv, min mor. 
Den starkaste, mest kärleksfulla, sympatiska, kreativa, roliga, öppesinnade och mest underbara vän man kan tänka sig.
Är så otroligt tacksam att just du födde mig och åtog dig ansvaret att bli min mamma, med all kärlek och alla svårigheter som det har inneburit.
För det kommer jag alltid vara dig evigt tacksam. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!