tisdag 4 februari 2014

Frankofil

Att jag älskar Grekland behöver jag väl knappast klargöra för någon. Jag älskar mycket (men inte allt) med den grekiska kulturen och mitt dryga år i Athen gjorde att jag nu refererar till Grekland som hemma.

Men. Jag har en kärlek till. Jag otrogen med Frankrike, i synnerhet Paris.
Även om jag reste mer till Grekland än till Frankrike när jag var liten så var alltid tanken på att leva det franska livet väldigt tilldragande.

I december 2007 var jag där för första gången. Firade en "icke-jul" med Robin och vi strosade gata upp och gata ner. Förbluffade och hänförda. Förälskade i allt som Paris var (och inte var).
Ingen av oss kunde prata franska och efter en vecka smakade våra "oui" "non" "merci" och "bojonur" illa i munnen. Vi tyckte det var svårt att uttala "au revoir", istället sa vi "Orvar".

Redan i april 2008 åkte jag dit för att studera franska genom språkresebolaget Avista. En fantastisk upplevelse med grymma lärare och klasskamrater vid skolan Accord.
Vi lärde oss franska från franska. Det pratades alltså ingen engelska alls utan vi satt på golvet som en grupp dagisbarn medan lärarinnan Katja pekade på olika bokstäver, uttalade dem och med en handrörelse bad oss att härma henne. Samma sak med siffror, djur, färger, månader, dagar, väder, höger och vänster.
Efter några veckor kunde jag göra mig någorlunda förstådd och framförallt förstod jag var fransoserna sa. Det var en sjukt häftig känsla!

Just nu tänker jag mycket på Paris. Kanske för att jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till Athen. Min hjärna spelar mig gärna och ofta olika spratt.

2007




2008



Zaz - Eblouie par la nuit.
Den här låten, hennes röst, får mig att känna. Allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!