onsdag 26 februari 2014

Trötter och fötter

Idag är en sådan extrem trött dag. Vädret, Stockholm, människorna, bilarna - alla var trötta idag. Trötta och med huvudvärk.
Jag själv var inget undantag utan buntades ihop med de övriga lidande i ett vinterblåsigt Svedala. Tryck över ögonen och tunga steg. Nedfrusna fingrar och borttappade vantar.
Anledningen till att jag var sådär onsdagsseg var för att jag var uppe alldeles för sent igår (om man nu tänker på att jag går upp okristligt tidigt). Tror jag lyckades skrapa ihop ett par tre timmars halvbra sömn innan alarmet ringde imorse och det var dags att börja om igen.
Gårdagskvällen spenderades på distans med Min Vän och vi pratade. Länge. Det kändes fint.
När jag vid halvtretiden bad honom att läsa för mig (Boktjuven av Markus Zusak) och han så snällt gjorde så så kände jag mig så lugn att jag somnade mitt i berättelsen.



Topp ETT vårskor, alla kategorier. Får aldrig nog av Converse. Dessa halvhöga inhandlades idag.

tisdag 25 februari 2014

Effektiv sjukdag

Natten mellan söndag och måndag fick jag någon släng av magsjuka. Jag var därför hemma under gårdagen, och eftersom att vi på min arbetsplats kör stenhårt på 48-timmarsregeln så blev jag hemma även idag trots att jag mådde helt ok (om än lite matt).
Bestämde mig för att åka ut till Marthinas lägenhet och plocka ner kläder jag ska ha med mig till Grekland samt slänga ner resten i källaren. Gick sedan några kvarter bort och gjorde samma sak hos Jonathan.
Stackars min familj som ständigt måste göra utrymme för mina saker i sina hem och källarförråd.


Ovanför Theos säng hänger det två små hjärtan och en "mini-moster". Han satte upp dom när jag ockuperade hans rum i höstas.

Från Marthinas lägenhet till min väska.

måndag 24 februari 2014

Jag betar av listan

Har sedan länge haft en "att göra-lista" liggandes på köksbordet. Saker som ska fixas med innan jag åker ner till Grekland. Idag betade jag av yttligare två saker: bokat läkarbesök och informerat SAS om mitt extrabagage (som kommer kosta runt 600 kronor att ta med).

Nu när det är ordnat så har jag bara detaljer kvar på listan. Typ inhandla en till extern hårddisk, hämta saker från Marthinas och Jonathans källarförråd som jag ockuperat samt inhandla knäckebröd, mannagryn och mandelmassa åt Sandra. (Fick förövrigt bastning av en läsare för att jag inte hade en enda ekologisk eller KRAVmärkt produkt på min semelreceptsbild. Riktigt illa. Skäms på mig.)

Ja, sedan var det ju det där med boende också. Det stod högst upp på listan. Nu är det överstruket med ett sträck som säger "Σιγά. Det ordnar sig".


Ni ska med, fyllda till maxgränsen.

lördag 22 februari 2014

First Aid Kit - The Lion's Roar

Text och musik har alltid, sedan barnsben, varit viktigt för mig. Det har varit någonting som alltid funnits där, lika självklart som luft.
Jag letar ständigt efter nya "soundtracks". Musik som jag lägger till i efterhand när jag spelar upp scener ur mitt liv i huvudet. Ibland går det så långt att jag vaknar mitt i natten, klarvaken och redo att hitta låten till känslan jag känner precis då.

Systrarna Johanna och Klara Söderberg bildar folkpopduon First Aid Kit med musik som får mitt hjärta att slå våldsamt. De sjunger med röster som saknar tid och rum. Detta är kvällens soundtrack:




Now the pale morning sings of forgotten things
She plays a tune for those who wish to overlook
The fact that they've been blindly deceived
By those who preach and pray and teach
But she falls short and the night explodes in laughter

But don't you come here and say I didn't warn you
About the way your world could alter
And oh how you try to command it all still
Every single time it all shifts one way or the other

And I'm a goddamn coward, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me evading and hollering for you
And I never really knew what to do

Well I guess sometimes I wish you were a little more predictable
That I could read you just like a book
For now I can only guess what's coming next
By examining your timid smile
And the ways of the old, old winds blowing you back 'round

And I'm a goddamn fool, but then again so are you
And the lion's roar, the lion's roar
Has me seeking out and searching for you
And I never really knew what to do

Sometimes I wish I could find my Rosemary Hill
I'd sit there and look at the deserted lakes and I'd sing
And every once in a while I'd sing a song for you
That would rise above the mountains and the stars and the sea
And if I wanted it to it would lead you back to me

And the lion's roar, the lion's roar
Is sometimes that I have heard before
A children's tale, the lonesome wail of a lion's roar


Patmos Animal Rescue

För en vecka sedan så läste jag på en bekants Facebooksida att hon letade efter någon som ska resa från Athen till Stockholm under våren och kunde tänka sig att ta med en hemlös valp som har ett hem som väntar på honom i Stockholm.
Jag skrev till henne att jag skulle göra mitt bästa för att hjälpa till och lade direkt ut en efterlysning i gruppen "Svenskar i Aten". Jag fick många fina svar. Blir så varm i hjärtat av att människor vill hjälpa till.
Josefine, en tjej som bott i Athen sedan några år tillbaka, blev tillsist utvald till valpens resekamrat då hon åker till Stockhom redan i början av mars.

Mondo Cane - Animal Welfare Society är en organistation vars mål är att rädda och omplacera hemlösa djur. Organisationen, som har sitt center på ön Patmos, drivs av eldsjälar och är helt och fullt utan vinning. Alla gåvor och donationer går oavkortat till att ge djuren ett bättre liv.


Fina lilla Austin. Sverige väntar på dig.

Fotoprojekt

Jag är så lycklig över att ha så många talangfulla människor i min närhet!

När jag berättade för Robin om ett fotoprojekt jag vill göra så satte han mig direkt i kontakt med Arun. Arun är en helt otrolig fotograf och han tvekade inte en sekund utan sa direkt att han gärna ville hjälpa mig.
Charlie tackade också ja. Hon är begåvad i allt inom media och vi avslutade gårdagen med några korta filmsekvenser som hon sedan ska klippa ihop.




Vad fotoprojektet handlar om (syfte osv.) lovar jag att återkomma med senare.

torsdag 20 februari 2014

Bokslukerskan

Jag längtar efter Athen. Jag har en hel lista på ställen jag ska gå till bara för att njuta. Andas.
Kaffe på Rooster, kvällar på hUge, samtal med Sandra. Allt från Anafiotika till Kastella. Jag längtar.

En av de saker jag ser mest fram mot att göra är att läsa en bok. Bara sluka den. Stänga av telefon och dator, hänge mig helt åt ord och meningsuppbyggnad, skriven av någon annan än mig själv. Försvinna. Hela vägen in.
För det är ju tyvärr så, att när jag jobbar hela dagarna så finns det liksom noll energi till att ens öppna den bok som jag så sett fram emot att hänge mig åt.
Har på två veckor kommit några sidor in i John Irvings - Garp och hans värld, och ååååh, vad jag bara vill orka läsa den.

Sedan någon vecka tillbaka har det dock lagts till en ny rutin i min vardag som ger mig värme och bok på samma gång utan att behöva anstränga mig nämnvärt.
Då ringer nämligen Min Vän (den Vän som jag önskar att jag vågade öppna dörren för istället för att glutta genom fönstret på), och så läser han en sida eller två ur någon bok. Han ringer mitt i natten och jag är trött och sömndrucken. Han ber om ursäkt trots att jag bett honom att ringa och ber mig att somna om. Ändå viskar jag fram min beställning:
- Övre hyllplanet, femte boken från vänster, sida 43.
Sedan läser han och jag lyssnar. Mitt i natten står tiden plötsligt still.




Fåglarna och jag, vi flyr.

tisdag 18 februari 2014

När det knackar på

Är för tillfället väldigt trött på mig själv. Mitt hjärta och min hjärna som efter tjugofem år fortfarande inte lärt sig att samspela. Mina kaotiska tankar och min extrema rädsla för att bli sårad likväl som att göra någon besviken.

Ibland kommer känslor oväntat. Som en blixt från en klar himmel eller smygande som som en underliggande hunger. Oavsett hur de gör entré så är min reaktion alltid densamma: flykt.
Jag kan se en människas ömma ord till mig som ett blåljus vid en fortkörning. Som ett brandlarm eller ett minfält. Som en stickig kofta som måste av även fast den håller mig varm.

Är som sagt väldigt trött på mig själv just nu. Jag önskar att jag, när det knackar på min dörr, bara kunde öppna istället för att misstänksamt gömma mig bakom fönstrets gardiner.


Lillsjön igår, 17/2

fredag 14 februari 2014

Breakfast at Tiffany's

Såg just Breakfast at Tiffany's. En klassiker som jag, såhär när jag har sett den, inte förstår hur jag kunnat låta bli att lägga ner tid på. Jag är så-sjukt-berörd.

Det finns en scen där Paul (George Peppard) säger Holly (Audrey Hepburn) några ord hon verkligen behöver höra:

"You know what's wrong with you, Miss Whoever-You-Are? You're chicken, you've got no guts. You're afraid to stick out your chin and say, "Okay, life's a fact, people do fall in love, people do belong to each other, because that's the only chance anybody's got for real happiness."
You call yourself a free spirit, a wild thing, and you're terrified somebody's going to stick you in a cage. Well, baby, you're already in that cage. You built it yourself. And it's not bounded in the west of Tulip, Texas, or in the east by Somaliland. It's wherever you go. Because no matter where you run, you just end up running into yourself."


Dessa rader får min själ att vibrera. Spot on.

Vi ändrar taktik

I Athen har jag några vänner som verkligen lagt ner mycket tid och energi på att hjälpa mig i mitt letande efter bostad. Efter att ha talat igenom saken med dem så står alla enade i frågan om att jag borde skaffa bostad på plats istället för att söka lägenhet härifrån.
Så den nya taktiken är helt enkelt att  jag åker ner till Athen och bor hos Sandra tills jag hittat eget. Antonis har lovat att köra runt mig i olika områden och Vasilis ska följa med mig som vittne på skattekontoret för att få det heliga skattenumret.

Det tog tid för mig att ge in för ideén att vänta med boende. Jag har hamnat i en fas där jag bestämt mig för att vara helt oberoende av andra och frasen "ensam är stark" växer i mitt huvud. Och ja, visst är det bra att vara självständig och allt det där, men man får inte vara dum. Att arrangera boende genom en mäklare kostar mig väldigt mycket mer än om jag bara har is i magen och söker på plats. För lägenheter finns det.
Ja, ja. Nu kör vi såhär så får vi se vad som händer.

Hade för övrigt en lååååång lista med samtal som jag skulle ringa idag. Jag avvekade ett av dessa och det var gällande mitt mobilabonnemang som byts till kontantkort den tjugofemte mars.
Resten får vänta tills nästa gång jag är ledig. 

onsdag 12 februari 2014

Svartvitt i badrum


Så mycket jobb, så lite tid. Känns som om jag knappt hinner sitta ner.
Ni får hålla tillgodo med två badrumsbilder som jag tog igår och tyckte var fina.
I nästa inlägg ska jag berätta om de ändrade bostadsplanerna i Athen.

Godnatt mina rara.



lördag 8 februari 2014

Framåt i bostadsdjungeln

Hej och hå.
Det mailas fram och tillbaka. Äntligen har jag fått lite respons i den Athenska bostadsdjungeln. Dock är det ingenting hittills som känts helt rätt.

Har haft kontakt med en mäklare angående en lägenhet i Agios Dimitrios. En jättefin sådan med stor terass. Dock var det två kilomoeter till metron och det kändes ju synd. Två kilometer är egentligen inte supermycket, men jag tänker kvällstid... Det skulle kännas jobbigt tror jag.

En annan kvinna hade en lägenhet i Neos Kosmos som också lät bra. Men där var det istället en balkong som var näst intill ickeexisterande och med, som hon beskrev,  utsikt mot en vägg. Hon berättade även att lägenheten i sig var mörk.

Yttligare ett förslag kom från en kvinna med en lägenhet vid Victoria Square. Den lyan var heeeeelt otrolig! Men tyvärr kan jag inte bo i det området. Eller kan och kan.. Jag vill inte.
Det är samma sak vid Victoria Square som vid Omonia. Ni som varit eller bott i Athen vet säkert vad jag menar. Till er andra skulle jag kan jag helt enkelt säga att det inte är speciellt säkert att bo där, i synnerhet inte som kvinna.

Har nu mailat ett annat företag som har många lägeheter i södra delarna av Athina. Jag får se om jag får svar i början på nästa vecka eller om jag måste tvinga någon av mina vänner att ringa dit och ligga på lite.

To be continued... 

Regn i motljus

Igår gick det från kvittrande vår till gråmulen höst och regnet fullkomligt öste ner i symbios med vinden. Passade på att ta några bilder i motljus innan jag kröp ner i sängen.



onsdag 5 februari 2014

(Bak)tankar


Tjusigt va? Det är fasoladan med brödbullarna som jag lagt ut recept på tidgare.
Gjorde denna underbara, grekiska böngryta i afton som för att sätta punkt för den förkylning som envist hållit mig i sitt grepp under vad som känns som en evighet.

Utöver snorig näsa och slemhosta så skulle jag sätta mitt känslomässiga tillstånd under rubriken "rastlös/orolig/förväntansfull".
Mycket som pågår i huvudet. Många "tänk om" tankar som flyter runt i hjärnan och beblandar sig med min oroskänsla. Tillsammans skapar dom en rastlöshet. En känsla av frustration. Inte angående flytten till Athen, den är jag helt klar med (även om jag stundtals får en känsla av kaos även där), utan mer i allmänhet. Mina känslor som jag ständigt bär utanpå kroppen blir ibland för många och för intensiva och jag känner att jag behöver vila. Inombords.

Imorgon ska jag ta med mig snorpapper och bege mig tillbaka till jobbet. Ledig i helgen så jag ska nog klara av torsdag och fredag. 

tisdag 4 februari 2014

Frankofil

Att jag älskar Grekland behöver jag väl knappast klargöra för någon. Jag älskar mycket (men inte allt) med den grekiska kulturen och mitt dryga år i Athen gjorde att jag nu refererar till Grekland som hemma.

Men. Jag har en kärlek till. Jag otrogen med Frankrike, i synnerhet Paris.
Även om jag reste mer till Grekland än till Frankrike när jag var liten så var alltid tanken på att leva det franska livet väldigt tilldragande.

I december 2007 var jag där för första gången. Firade en "icke-jul" med Robin och vi strosade gata upp och gata ner. Förbluffade och hänförda. Förälskade i allt som Paris var (och inte var).
Ingen av oss kunde prata franska och efter en vecka smakade våra "oui" "non" "merci" och "bojonur" illa i munnen. Vi tyckte det var svårt att uttala "au revoir", istället sa vi "Orvar".

Redan i april 2008 åkte jag dit för att studera franska genom språkresebolaget Avista. En fantastisk upplevelse med grymma lärare och klasskamrater vid skolan Accord.
Vi lärde oss franska från franska. Det pratades alltså ingen engelska alls utan vi satt på golvet som en grupp dagisbarn medan lärarinnan Katja pekade på olika bokstäver, uttalade dem och med en handrörelse bad oss att härma henne. Samma sak med siffror, djur, färger, månader, dagar, väder, höger och vänster.
Efter några veckor kunde jag göra mig någorlunda förstådd och framförallt förstod jag var fransoserna sa. Det var en sjukt häftig känsla!

Just nu tänker jag mycket på Paris. Kanske för att jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till Athen. Min hjärna spelar mig gärna och ofta olika spratt.

2007




2008



Zaz - Eblouie par la nuit.
Den här låten, hennes röst, får mig att känna. Allt.

måndag 3 februari 2014

Hårfärgsbyte och mäklarsvar

Min lediga dag blev inte så ledig känns det som. Skulle egentligen behövt spendera denna måndag i sängen med ett gäng näsdukar och massor av varm té. Alvedon, ipren och nässpray. Förkylningen sitter kvar och jag hör ingenting på höger öra. Kul, kul.

Istället gick jag till frisörsalongen CU på Luntmakargatan för att avfärga och färga om mitt hår.
Det var något av en utmaning då mitt lilla fågelbo var så väldigt mörkrött. Men efter två avfärgningar och en påläggning av en ljusare nyans så blev resultatet ändå väldigt bra. Får se om jag bestämmer mig för att göra det yttligare ljusare innan jag åker ner till Grekland.



Fick svar från en av mäklarfirmorna idag också. De mailade mig en lista med lägenheter som var till salu i södra Athen. Tack, tack men jag hade tänk att hyra och inte köpa.
Jag mailade tillbaka och passade på att fråga vad de tar för avgift för sina tjänster vid ett eventuellt uthyrande och om jag kunde komma i kontakt med uthyraren direkt istället.