måndag 14 oktober 2013

Ju längre jag väntar...


...desto svårare blir det att formulera orden, meningarna till ett nytt inlägg. Så mycket har hänt sedan jag kom hem till Stockholm. Samtidigt går livet här väldigt långsamt.

Det är höstburr och varma kläder. Färgade löv på träd och mark. Många koppar varmt té i soffan med en filt.

Jag jobbar heltid på min hemtjänst och första veckan är avklarad.
Jag söker lägenhet i Stockholms söderort och hoppas att snart få napp.
Jag har färgat håret rödbrunt. Mer rött än brunt.

Jag och Giannis har brutit upp. Orkar och vill inte gå in på mer detaljer men jag antar att krisen vann tillsist. Den ströp oss långsamt och tillsist tuppade vi av.
Livet tar märkliga vändningar.

I slutet av månaden åker jag på en weekend till London. Något att se fram emot, ett litet ljus i tunneln. 

6 kommentarer:

  1. Det var mycket tråkigt att höra!! Hoppas du mår bra trots omständigheterna! Får ta en pratstund på bänken snart :D Åsa vill gärna se dig med :)

    SvaraRadera
  2. Det enda jag kan säga är som Tove Janson: men vem ska trösta knyttet, och säga som det är-att på natten känns det mesta mycket värre än det är...
    Monica Pizanias

    SvaraRadera
  3. Kære Uhanna Det gør mig ondt både for dig og for Giannis. Ønsker dig alt held og lykke i din fremtid :-)

    SvaraRadera
  4. Det gør mig ondt for dig og Giannis. Jeg ønsker dig held og lykke fremad :-)

    SvaraRadera
  5. Så ledsamt, Uhanna... Kriser tenderar alltid att leda till fler av samma sort. Hoppas du hittar tillbaka till dig själv och finner din väg.
    Kram från Lena

    SvaraRadera
  6. Återigen. Sååå sent svar att jag skäms. Har inte haft styrka att svara, vilket är en dålig ursäkt. Ni tog er trots allt tid att skriva några tröstande ord. Det värmer.
    Tack!

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!