onsdag 7 augusti 2013

Att hitta tid och kraft

Inläggen kommer inte flytande just nu utan jag får ofta sitta och stirra länge på dataskärmen. Låta fingrarna vila tangenterna, påbörja en mening, radera, börja om. Oftast slutar det med att jag stänger ner sidan med ett löfte till mig själv att skriva senare. Sedan kommer kvällen och jag finner ingen ro.

Jag och Giannis är i ett mellanläge som kräver is i magen.
Som jag skrev förut så behövs samtal där vi vrider och vänder på vår situation för att kunna klura ut vad vi ska göra härnäst.
Jag för min del är i ett skede i livet då jag faktiskt längtar hem till Sverige. Jag längtar till trygghet och att kunna andas ut. Jag är så otroligt trött på oron och ångesten den ekonomiska krisen för med sig här nere.
Jag älskar Grekland, kommer alltid att göra och jag vill bo här, men inte på det här sättet. Inte under de här omständigheterna och inte till vilket pris som helst.
Jag och Giannis umgås inte, det finns ingen tid till det då han måste jobba så mycket han kan. För rätt som det är kommer det ett läge som nu, då cheferna lovar heltidsjobb och Giannis i slutändan sitter med ett och ett halvt arbetspass på en vecka.

Mitt i ett av våra samtal så hör en bekant från Sverige av sig till Giannis och erbjuder honom ett deltidsjobb på en bar i centrala Stockholm. Det är ett bar-assistentjobb, fyra dagar i veckan och tre gånger lönen han har idag.
Han vill att Giannis ska komma och provjobba i slutet av augusti. Giannis ska ringa honom imorgon och då får vi veta mer.

Jag vågar inte hoppas, inte andas ut. Jag vågar bara tro att någonstans lyser ljuset och att vi tillsist kommer hitta våran väg dit.

5 kommentarer:

  1. Ja, is i magen verkar ni behöva! Om Giannis tar provjobbet i Sverige, vad händer med hans jobb i Grekland då? Samtidigt kanske det vore värt att pröva om han nu får chansen...? Usch så svårt. Hoppas ni kommer fram till en lösning som är bra för er båda.

    SvaraRadera
  2. Åååå, jag vet och förstår... Det finns inte många trösteord man kan komma med. Den där starka kärleken till landet, som finns samtidigt som de omöjliga villkoren för att leva där. Jag kan bara önska dig att villkoren förändras. Ibland är det bättre att välja tryggheten, om inte annat så att kropp och själ får vila ut ett tag. Då kan man bygga upp sitt välmående, sin glädje och sitt hopp under tiden som förhoppningsvis de yttre villkoren förändras. Hoppas vi får följa dig hur ni än gör. Kram till dig från Lena!

    SvaraRadera
  3. Det är superknepigt men det är som det är. Vi får ta en dag i taget och försöka klura ut vad som är bäst för oss i det långa loppet.

    Tack för att ni bryr er om!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Det var rätt många år sen jag befann mig i samma situation, och av min erfarenhet kan jag bara säga att man kan endast fatta beslut utifrån den situation som man befinner sig NU. Alla om och men och ifall att är omöjliga att förutse.Man kan inte försäkra sig om något för framtiden,men man måste fatta beslut utifrån den situation som råder för tillfället, och vara ärlig mot sig själv och sen inte klandra sig själv om beslutet inte blev 100% lyckat.
    Så tänker jag - tufft, men den enda vägen.

    SvaraRadera
  5. Tack för dina råd! Jag uppskattar det verkligen! Kram!

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!