torsdag 6 juni 2013

Jag hänger i väntrummen

Idag har jag och Giannis spenderat dagen i olika väntrum. Väntrummen har tillhört den grekiska sjukvården och har varit överbelamrade med andra människor som också väntat. Säkert längre än oss.

Anledningen till att vi behövde gå till en läkare och således sitta i väntrummen är för att vi behöver varsitt intyg som visar att vi inte har hjärtproblem eller hudsjukdomar. Dessa papper måste vi nämligen ha med oss om vi vill kunna simma i simhallarna runt om i Athen (och i övriga Grekland). Har du inga papper så blir det inget badande.

Först gick vi alltså till sjukhuset under deras öppna mottagningstid. Där stod vi i en korridor och väntade i drygt trettio minuter. När det var vår tur fick vi varsitt papper på att vi betalat fem euro var och blev sedan skickade till nästa väntrum. Där väntade vi i yttligare fyrtio minuter på att få träffa en dermatolog som skulle kika så vi inte hade några hudsjukdomar.
- Geia sas pedia, sa han. Sedan stämplade han våra papper och vi fick gå. Ingen undersökning, inga frågor.

Vi blev skickade till yttligare en disk där vi fick yttligare varsin stämpel. Sedan lämnade vi sjukhuset för att åka till familjens privatläkare.
- Vi ska göra ett EKG, och om vi skulle göra det på sjukhuset så måste vi vänta i ungefär två veckor innan vi får en tid, förklarade Giannis. Vårt besök hos privatläkaren uppskattades kosta cirka femtio euro var.

När vi kom till mottagningen så visade det sig att vi inte alls hade en tid bokad. Den som vi hade varit i kontakt med under gårdagen hade varit läkarens son och hade bara höftat lite när han sa att vi kunde komma runt halv tvåtiden. Vi blev ombedda att sitta ner. Vi satt i ungefär fyrtiofem minuter.
Läkaren passerade oss i väntrummet, sa att sjuksköterskan kunde göra ett EKG men att vi måste komma tillbaka under kvällen för signering i journalen (som alla greker själva har ansvar för hemma).

När vi kom in i patientrummet så var det som en smärre resa tillbaka i tiden. Utrustningarna var tunga och otympliga. På den här mottagningen satt iallafall färgen kvar på väggarna till skillnad mot sjukhusets flagnande väggar.
Inga engångslektroder användes under EKG:t utan istället små sugkoppar i gummi och metall. Elektroderna som vanligvis sätts vid anklar och handleder var istället klämmor som såg ut som stora klädnypor.
Blodtrycket togs på manuellt vis samt med hjälp av en stor tryckmätare som måste vägt säkert femtio kilo och som rullades runt på hjul i rummet.

Både jag och Giannis var friska och krya. Lågt blodryck på oss båda dock vilket förvånade mig.
Nu ska vi bara åka tillbaka till läkaren någon dag för signering samt betalning. Förhoppningsvis kommer vi undan lite billigare.


Gårdagen var betydligt trevligare med fika och rundtur på Akropolis museet.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!