söndag 30 juni 2013

Tio dagar blev det

Hemma i heta, stökiga, underbara Athina igen. Termometern visade trettiotre grader när jag steg av båten.
Takfläkten går på högvarv och Giannis har just ringt och beställt hemkörning av kebab.

Här följer några bilder och uppdateringar från min tiodagarssemester. 


Jag hittade Harry, den lille kissen som jag och Giannis tog hand om förra året. Varje gång jag fick syn på honom så fångade jag in honom för att ge honom mat.


 Det var fotbollsmatch i förrgår. Centrala byn mot hippiestranden (alltså turisterna). 


 Vinst för hemmalaget i båda matcherna.


 På kvällarna beatboxade ungarna och hade olika små shower för förbipasserande turister eller öbor.


En av många.


 Strand på eftermiddagen...

 ..och strand på morgonen.

Daniel, Marthina, Linnea och Theo.

torsdag 27 juni 2013

Ett livstecken från Ön

Jag lever och har det underbart bra!

Om internetuppkopplingen var seg förra året så är årets nätverk på gränsen till obefintligt. Jag kan vara online sisådär två minter i taget om jag har tur. Bloggen har därför, liksom jag, fått ha semester och jag tar istället massvis med bilder som jag kan visa er när jag är tillbaka i civilisationen.

Jag bokade egentligen en biljett hem till Athina för  idag. Pratade sedan med Giannis som berättade att det var smärtsamt varmt och att han hade fått jobb till och med lördag. Han tyckte därför att det kanske var roligare för mig att stanna med min familj i några extra dagar här på Ön. Det tyckte jag med så jag bokade om biljetten till söndag morgon. 


 Under båtresan hit sov alla som stockar. Stora som små.

Årets sommarboende hos underbara Dimtris.


Utsikt från min vän Saras terass.


Marthina och Sutee orkar röra på sig i hettan.

tisdag 18 juni 2013

Värmen har intagit Athen

Sommaren har låtit vänta på sig, men för sisådär en två dagar sedan kom den. Med bravur.
Alltid ska man hitta någonting att klaga på men alltså HJÄLP vad varmt det är nu. Och det är bara juni! Det är på den nivån att jag svettas enbart av att sitta ner. Vindarna idag superheta och är allt annat än svalkande.

I övrigt landar min familj idag och imorgon åker vi ut för lite gemensam semester. I detta nu kan jag inte tänka mig någonting bättre än att lämna den svettiga storstan för havet.

Igår träffade jag upp två kvinnor från facebooksidan Foreign girl living in Athens. Vi tog en drink på hUge och det var väldigt trevligt. Lulu var från Kenya och Susan var från USA.
Det känns så skönt att sakta men säkert ordna upp en kontaktnät här nere.

Nu måste jag fly in till takfläkten. Kaffet, det varma morgonkaffet, kommer jag inte kunna avsluta. Jag vill enbart dricka iskallt vatten idag.


Igår fick jag den här lilla finingen av Giannis. För att han älskar mig och vill leva med mig. En kärleksring av allra bästa sort!

måndag 17 juni 2013

Familjen packar för Grekland

Imorgon kommer familjen ner för årets Greklandssemester. Alla utom Jonathan och Desireé som bestämde sig för att semestra några veckor i London istället.

Hemma hos Marthina, Sutee och Theo pågår packingen för fullt. Theo har lite svårt att hålla igen på leksakerna och vill gärna ha med sig fem gosedjur, tre bollar, ja, ni fattar.

På onsdag åker vi tillsammans ut till Ön. Jag stannar med största sannolikhet i en vecka medans resten av gängen blir kvar i två respektive tre veckor. Har tyvärr inte råd med en sådan lång ö-semester i år. Men åh, vad underbart mysigt ska det bli!





fredag 14 juni 2013

Konstantin och katterna

Igår när jag strosade omkring runt Plaka så kom jag till ett ställe, nära Athens historiska museeum, där det fullkomligt kryllade av katter. Jag stannade för att ta några kort på några kattungar som, likt de flesta djurungar, var sådär urgulliga så att hjärtat liksom bara skar i bröstet på en.
Det kommer då fram en herre till mig, runt femtio femtiofem, som förklarar att de två bruna kattungarna har blivit lämnade av sin mamma och att han, när han har råd, går och köper mjölk till dem för att de ska överleva.
Vi står och pratar ett ganska bra tag och bestämmer oss sedan för att tillsammans gå till närmaste supermarket för att köpa mjölk och kattmat. Påvägen hinner vi prata om allt mellan himmel och jord.

Konstantin, som mannen hette, berättar att han är profesionell dansare och lär sedan många år ut tango i Athen efter att ha bott mycket i Italien och Frankrike. Om eftermiddagarna sitter han nedanför Akropolis och spelar flöjt, alltid med katterna som sällskap.
Han var så otroligt karasmatisk. Jag lovade att hälsa på honom där han sitter och spelar.
Fyra burkar kattmat och en liter mjölk delade vi ut till de utsvultna kissemissarna.






 


Den här fantastiska katthonan har adopterat de två små bruna kattungarna som sina egna. Detta gör att hon nu har fyra små munnar som letar mjölk hos henne. Vi såg till att hon och ungarna fick ordentligt med mjölk och mat. 

Αναφιώτικα - Anafiotika

När jag blir trött på stadsvimmlet och trafiken så önskar jag gärna att jag var på en liten grekisk ö. Så kände jag igår. Men för att få den känslan behöver jag inte gå speciellt långt.
Nedanför Akropolis, tillhörande Plaka, så ligger nämligen de idylliska kvarteren av Anafiotika.
Husen byggdes av människor som bott på ön Anafi och är på så sätt en kopia av just Anafis byggnader. Små trånga gator som kantas med underbara blommor, slingrandes längs husväggarna.
Om du inte varit i Anafiotika när du varit i Athen så borde du definitivt göra ett besök.








Och sedan, som en kontrast till ökänslan: hela Athina nedanför mina fötter.

onsdag 12 juni 2013

Myggbett och sommarregn

Imorse sken solen och jag vaknade upp med tio nya myggbett. Nu regnar det sedan några timmar tillbaka men luften är ljummen precis som de fallande dropparna. Myggbetten har slutat klia och jag väntar med rädsla på morgondagens bett-besked. 
En kopp té, serier och min nya bok "Tänk på ett tal" får bli kvällens aktivitet. 

Ja, jag är allergisk... 




 Min gata i sommarregnet.



tisdag 11 juni 2013

Statlig tv och radio läggs ner

ERT, som är Greklands statligt drivna tv- och radiobolag läggs ner inatt. Över 2.500 anställda får lämna sina anställningar men är, enligt företaget, välkomna att söka en ny tjänst när bolaget omstrukturerats till något mindre och billigare.
Anledningen till nedläggningen är, vad vi vet, av ekonomiska skäl då regeringen tycker att ERT kostar allt för mycket att driva.
Beslutet togs idag och kanalen stängs ner om några timmar. Programledaren rapporterar med rödgråtna ögon det som verkar vara den sista sändningen för ERT.

Demonstrationerna har redan satt igång i Thessaloniki och Heraklion.
Vi kan bara vänta och se.

Mer i ämnet: 

Städ och svamp

Efter nattens klåda bestämde jag mig för att städa lägenheten och i synnerhet sovrummet. Jag och Giannis hjälptes åt att lyfta på bäddmadrassen och lufta den och samtidgt komma åt att dra av hela sängstommen med en trasa.
Mattorna som vi har framme under vinterhalvåret rullades ihop. Nu är det bara den jättestora vardagsrumsmattan som ska stuvas undan.
I början när jag flyttade hit så förstod jag inte varför grekerna inte bara lät mattorna ligga kvar under sommaren. Jag är mer förstående nu: det blir alldeles för varmt!

Jag bytte sängkläder, sopade och moppade. Roten till allt det onda - fläktbladen - tog Giannis hand om. 




Men innan jag städade och vädrade ur huset så var jag med mama Dora på stranden i Vouliagmeni. Idag var vattnet faktsikt varmt och Dora snorklade iväg en lång bit. När hon kom tillbaka hade hon inte bara snäckor med sig utan också dessa häftiga svampar. De blir jättefina när man låter dem torka.

Tidiga timmar i damm

Inatt var första natten då jag behövde slå på takfläkten som stått still sedan de sista varma dagarna i höstas. Fick tre timmars dålig sömn innan jag slutligen erkände mig besegrad och gick upp.

Det kliade på hela kroppen. Tröjan skavde, mina annars så mjuka och luftiga lakan stack mot kroppen. Kändes som om hela jag är täckt i ett lager av damm.
Och det var inte förrens jag tänkte den tanken, och jag samtidigt hörde Ammos nysa för fjärde gången, som jag kom på att jag hade glömt torka av bladen innan jag startade fläkten. Jag vet själv hur mycket damm som samlas i den här lägenheten och det måste ha varit ett riktigt tjockt och fint lager som samlats under vintermånaderna för att sedan potioneras ut över mig (och en tillsynes orörd Giannis).

Morgonluften känns ren av gårdagens kvällsskur och den molnfria himmelen tyder på att ännu en strålande dag nalkas. Än så länge hörs ingen tung trafik med frustrerande biltutor och morgonstressade arbetare. Staden håller sakta på att vakna i takt med fåglarna. Kyrkklockorna slår. Tillochmed de låter morgontrötta.
Jag konstaterar att min tomatplanta är på väg att följa solrosens tragiska öde. Jag ger mitt hopp till basilikan och jordgubbsplantan men sätter ingen större förhoppning i att någon av dem ska klara den heta sommaren.

Det är egentligen en fantastisk tid, dessa mornar. Lugnet sveper in Athina i sin varma filt och får även mig att glömma de bekymmer vi har.

Godmorgon.
 

måndag 10 juni 2013

Kalamaki med Patricia

Idag träffade jag yttligare en svenska som bor i Athen. (För er som bor här och önskar sällskap av andra landsmän så är facebooksidan Svenskar i Aten verkligen att rekomendera)

Jag och Patricia klickade superbra och hade en fantastisk dag på en av stränderna i Kalamaki, Alimos. Det tog mig lite dryg tjugo minuter att åka dit med tram. Smidigt och bekvämt i den grekiska värmen.
Stranden var i klass "finare" och kostade fem euro i inträde. Servitriserna gick omkring på stranden och tog beställningar så du behövde inte ens gå till baren själv. Vilken otrolig vardagslyx!

I övrigt var solen stekande het, vinden lagom avsvalkande och vattnet varmare än förra veckan. Imorgon väntar Vouliagmeni med mama Dora.





lördag 8 juni 2013

Sjukvården demonstrerar vid Syntagma

Passande nog, efter mitt förra inlägg, så demonstrerade den grekiska sjukvården vid Syntagma igår. Nedskärningar och budgetpaket gör att sjukhusen runt om i Grekland går på knäna. Giannis berättade att i många fall så går det en läkare på sextio patienter. Siffrorna är så skrämmande så att det knappt finns ord...

Innan tåget passerade centrum så tog jag en fika med Ingabritt som var nere i Athen för några dagar. Väldigt trevligt var det, och väldigt skönt att få prata svenska. 



 "Our health is not for sale!"



Jag letade efter en av mina favorithundar som nästan alltid brukar vara med när folkmassorna samlas vid Syntagma. Jag hittade honom sovandes neråt Monastiraki. Han kanske hade haft en tung natt.


 Efter demonstrationen och efter den lilla regnskur som plötslig infann sig så blev vädret underbart varmt. Jag och Giannis gick till Athens nationalträdgård för att bara strosa omkring.

torsdag 6 juni 2013

Jag hänger i väntrummen

Idag har jag och Giannis spenderat dagen i olika väntrum. Väntrummen har tillhört den grekiska sjukvården och har varit överbelamrade med andra människor som också väntat. Säkert längre än oss.

Anledningen till att vi behövde gå till en läkare och således sitta i väntrummen är för att vi behöver varsitt intyg som visar att vi inte har hjärtproblem eller hudsjukdomar. Dessa papper måste vi nämligen ha med oss om vi vill kunna simma i simhallarna runt om i Athen (och i övriga Grekland). Har du inga papper så blir det inget badande.

Först gick vi alltså till sjukhuset under deras öppna mottagningstid. Där stod vi i en korridor och väntade i drygt trettio minuter. När det var vår tur fick vi varsitt papper på att vi betalat fem euro var och blev sedan skickade till nästa väntrum. Där väntade vi i yttligare fyrtio minuter på att få träffa en dermatolog som skulle kika så vi inte hade några hudsjukdomar.
- Geia sas pedia, sa han. Sedan stämplade han våra papper och vi fick gå. Ingen undersökning, inga frågor.

Vi blev skickade till yttligare en disk där vi fick yttligare varsin stämpel. Sedan lämnade vi sjukhuset för att åka till familjens privatläkare.
- Vi ska göra ett EKG, och om vi skulle göra det på sjukhuset så måste vi vänta i ungefär två veckor innan vi får en tid, förklarade Giannis. Vårt besök hos privatläkaren uppskattades kosta cirka femtio euro var.

När vi kom till mottagningen så visade det sig att vi inte alls hade en tid bokad. Den som vi hade varit i kontakt med under gårdagen hade varit läkarens son och hade bara höftat lite när han sa att vi kunde komma runt halv tvåtiden. Vi blev ombedda att sitta ner. Vi satt i ungefär fyrtiofem minuter.
Läkaren passerade oss i väntrummet, sa att sjuksköterskan kunde göra ett EKG men att vi måste komma tillbaka under kvällen för signering i journalen (som alla greker själva har ansvar för hemma).

När vi kom in i patientrummet så var det som en smärre resa tillbaka i tiden. Utrustningarna var tunga och otympliga. På den här mottagningen satt iallafall färgen kvar på väggarna till skillnad mot sjukhusets flagnande väggar.
Inga engångslektroder användes under EKG:t utan istället små sugkoppar i gummi och metall. Elektroderna som vanligvis sätts vid anklar och handleder var istället klämmor som såg ut som stora klädnypor.
Blodtrycket togs på manuellt vis samt med hjälp av en stor tryckmätare som måste vägt säkert femtio kilo och som rullades runt på hjul i rummet.

Både jag och Giannis var friska och krya. Lågt blodryck på oss båda dock vilket förvånade mig.
Nu ska vi bara åka tillbaka till läkaren någon dag för signering samt betalning. Förhoppningsvis kommer vi undan lite billigare.


Gårdagen var betydligt trevligare med fika och rundtur på Akropolis museet.





onsdag 5 juni 2013

Genussnack och barnauppfostran med grekerna



I förrgår var några av Giannis närmaste vänner på hUge och hälsade på. Ett underbart gäng som har känt varandra hur länge som helst. Det var kul att se vilka roller de olika männen har i sällskapet, men framförallt var det fantastiskt att se Giannis skratta så mycket.

En bit in på småtimmarna så drog genussnacket igång. Jag ifrågasatte och förklarade. Grekerna, överförfriskade, lyssnade och försökte förstå problemet.

- Om jag säger till en liten flicka att hon är söt och har en fin klänning så är det ju troligare att hon uppskattar det mer än en pojke.

- Ja, för att barnen blir uppfostrade så. Det ligger knappast i naturen att en flicka föds med en stor rosa klänning i väntan på att vuxna människor omkring henne ska säga hur otroligt söt hon är istället för att uppmuntra hennes personlighet eller intelligens. Jag tror inte att jag kommer sätta på min dotter en klänning förrens hon själv ber om det.
Tystnad.

Vi pratade även om hur hur svenska vs. grekiska föräldrar är överbeskyddande när det kommer till sina barn. Det ledde till många skratt och en hel del aha-upplevelser.
Jag trodde nämligen att barnen här i Grekland alltid var inkluderade. De får vara barn och låta som barn gör utan att bli hyssjade på. De får följa med på sena kvällar och man tror inte att barnet får men för livet för att det lämnas för barnpassning till en släkting innan ettårsdagen.

Grekerna skrattade åt mig och sa att ja, visst lämnar vi våra barn till släktingar, men det är för att familjen är starkare här och för att systemet ser ut som det gör (föräldraledighet, förskolor.... det är inte alls som i Sverige).
Men när det kommer till att inkludera barnen i tillexempel semesterplaner, resor och middagar med vänner, då lämnas barnen hemma (alltså hos mor/farföräldrarna).

- Greker reser aldrig med sina barn annat än hem till sina byar. De är inte som svenskar som åker till ett annat land och tar med sig hela familjen. Om som du vet så ser du inga barnvagnar ute i Athen under vintern. Vi greker får för oss att barnen blir sjuka om de är ute i kylan.

Jag själv tycker att det är vi svenskar som är överbeskyddande. Socker, sol, mjölkersättning - alla dessa ting är svartmålade hemma i Sverige. Om du inte ammar ditt barn så kommer det inte knyta an. Om ditt barn är ute i solen så kommer det få cancer på direkten. Och socker, detta satans verk ska vi inte ens tala om. Eller ännu värre: ketchup.

Självklart så finns det inget land som gör helt rätt eller hel fel. Vi har olika sätt att göra saker på och är rädda för olika ting när det kommer till våra små. Jag vill tro att någonstans i mitten är det ideala.

Vad är era erfarenheter när det kommer till svensk eller grekisk uppfostran?






måndag 3 juni 2013

Vouliagmeni med svärmodern

Vid halv elvatiden idag hämtade min svärmor Dora mig och vi åkte till Vouliagmeni Beach för att njuta av den underbart soliga dagen.
Den här stranden var mer uppiffad än den jag och Giannis var på förra veckan och här fick vi betala en avgift på fyra euro per person för att gå in på området.
Dora kände varenda kotte på stranden och hon presenterade mig stolt som sin dotter, fast flickvän till hennes äldste son. Logiken får mama själv stå för.




Jag är inte jätteförtjust i fåglar. Det är däremot Dora: en limpa och en påse kakor hade hon tagit med till sina luftburna kamrater.









Efter drygt två timmar i solen fick det vara nog. Hon såg nämligen hur min vita hy fick en rödaktig ton och skyndade sig att smyga ner en aloe vera kräm i min väska.
När hon lämnade av mig hemma vid lägenheten så riktigt strålade hon.
- Και αύριο; frågade hon.
Jadå, mama. Imorgon också.