tisdag 16 april 2013

16/4 - min treårsdag

Idag för exakt tre år sedan tog jag det viktigaste beslutet hittills i mitt liv.

Jag hade vaknat bakfull och i ångest på ännu en fest där jag hade haft med mig inte mindre än en liter vodka och en flaska vin. Liggandes där, i värdinnans säng, huvudet bultandes och den återkommande känslan av att leta efter minnen att fylla luckorna med så tog jag ett beslut. Det fick räcka nu.
På ostadiga ben begav jag mig mot tunnelbanan. I väskan hade jag resterna av vodkan. Jag hyperventilerade, visste att ruset snart skulle ta slut och att det inte skulle återkomma.

Köpte en föräldratidning i centrum för att på ett konkret sätt få mig själv att inse att det här, en familj, kommer du aldrig kunna få om du fortsätter som du gör nu.
Jag åkte direkt hem till mamma. Måste berätta det här för någon, måste säga som det är, att jag vill sluta, att det är på riktigt den här gången.
I huvudet räknade jag alla de gånger jag tänkt samma sak: att jag ska lägga ner, men snabbt fallit tillbaka. Oftast innan jag ens hade gett det en chans.
Men någonting var annorlunda den här morgonen. För första gången förstod jag på riktigt att jag behövde hjälp.

Hemma hos mamma möts jag av min mor och min storasyster och jag berättar allt.
Berättar hur jag har druckit, med vilka, när och hur det det senaste två åren varit nästan dagligen. Hur jag sjukanmält mig från jobbet för att vara hemma och bli full. Hur jag tackat nej till möten med mina vänner när det visat sig att de istället för att "ta en öl" önskat att ta en fika.
Och när jag säger orden högt: att jag nyttjat alkohol i nära tio år trots min unga ålder så brister det. Jag bara gråter och gråter.

Marthina häller ut min vodka och mamma håller om mig. Jag ringer mitt dåvarande pojkvän och säger som det är. Han andas ut och jag hör en otrolig lättnad i hans röst.

Vägen från den dagen, från den sextonde april år 2010, har varit krokig och ojämn. Men jag har hållt mitt löfte till mig själv och mina nära: jag har inte druckit en droppe alkohol sedan dess.

Och varför berättar jag detta för er, på en blogg som handlar om Grekland och mitt liv? Av just den anledningen: mitt liv.
Kanske läser någon det här, känner igen sig och har liknande tankar. Kanske hjälper dessa ord någon, kanske inte. Hur det än är så känns det skönt att inte gömma sig i skuggan och svara undvikande på frågor. Det är vad det, och varför det blev så kan bara jag försöka klura ut. Å andra sidan spelar det ingen roll. Det viktiga är var jag står idag och det är, med glädje, på den nyktra sidan.

Med andra ord:
Hej, jag heter Johanna och jag är alkoholist.

6 kommentarer:

  1. Älskar dig min lilla nyponros

    SvaraRadera
  2. Önskar dej verkligen "grattis på treårsdagen"!! Starkt av dej att ta beslutet, hålla fast det - och att berätta om det. Tror säkert att det kan hjälpa någon. Önskar dej styrka och allt gott, varm kram!

    SvaraRadera
  3. Grattis Johanna till dina tre år! Du är stark och verkligen modig som skriver om detta.Du kan vara stolt över dig själv!
    Har själv levt hela livet,ända sen barnåldern med Kung alkoholen runt omkring mig och sett så många liv förstöras.
    Precis som du säger det handlar om livet och vi har bara ett och det är verkligen kort.
    Bamsekram till dig på din dag!

    SvaraRadera
  4. Grattis på 3-årsdagen :-) Bra gjort!

    Pi/

    SvaraRadera
  5. Grattis på tre årsdagen!!!..na ta ekatostiseis!!!-som vi säger i Grekland!!! Starkt gjort!!

    SvaraRadera
  6. Tack, TACK alla som skrivit, läst och brytt sig. Det betyder SÅ mycket! Många kramar till er alla!

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!