torsdag 29 november 2012

Nattligt besök...

...i form av mygg. I slutet av november.
Vaknar kallsvettig när en av myggen piiiiiper så där extremt högt (fast ändå lågt?) i mitt öra. River mej över armarna. Konstaterar att jag är biten. Kan omöjligt somna om. Går upp klockan 06:13.

Nu är klockan snart åtta och jag känner mig rätt pigg, mina två timmars sömn till trots.
Sitter och googlar hus i Grekland. Har en tendens att snöa in på just husletande när jag känner mig osäker. Denna period av "insnöning" började när Giannis kom hem för någon dag sedan och sa att han träffat en herre som skulle öppna hotell på ön Evia. Han erbjöd helt enkelt Giannis jobb när det hela var klart (läs:"erbjöd" då vi står i kristider). Därav började jag kika på hyreshus på Evia. Något lätt med en liten trädgård.

Å andra sidan....

...känner jag mig för tillfället väldigt splittrad. Känner mig otrygg och förvirrad.
Det är svårt för mig att hantera dessa dagar av ovisshet. Vissa dagar är vi säkra på att vi åker hem till Sverige under våren, andra dagar kommer något sån't här - ett erbjudande från Evia.
Mitt svenska sinne kan inte riktigt förmå att förstå hela den här fram-och-tillbaka-dansen som jag och Giannis valsar runt i någonstans mellan Stockholm och Aten. Jag letar febrilt efter stabilitet i vardagen, någonting att hålla fast i, något konkret.
Då blir det just nördande. Jag läser in mig på trädgårdar och hus, körkortslektioner, Svalbard, nya serier och ställen i Stockholm där jag kan få rida. Förutom familjen så är det nog just det jag saknar mest: att få sitta upp på en yvig islandshäst och låta vinden vina i både häst- och människoman. Det är lugn för mig.

onsdag 28 november 2012

Falu råg-rut

- You make the best toast in the world!
- It's not toast, it's 'knäckebröd'.
- You make the best...this thing...
- Say it. KNÄ-CKE-BRÖD.
- Knepperöd.
- Knäcke-bröd.
- Knekkeprruuud.
- Knäckebröööd.
- Can I have another one?
- Say: kan jag få en 'knäckemacka'?
- Kahn jaa faa en knekkemaka?
- Absolut!
- Tack.

tisdag 27 november 2012

Från Piraeus till Neo Psychiko

I onsdags tog jag beslutet att avsluta mina grekstudier i skolan i Piraeus. Istället ringde jag Desiree och frågade om hon var villig att ge mig privatlektioner en till två gånger i veckan. Hon sa gladeligen ja.
Vår första lektion gick av stapeln i torsdags hemma hos henne i Neo Psychiko. Intensivt kan jag säga. Och lyxigt att ha all uppmärksamhet av läraren.
Nästa lektion är planerad till någon gång under denna vecka.

Idag har jag simmat i resterna av mitt godisfestande. Allt gott som jag köpte på julbazaren är redan slut. Det enda som finns kvar är några chokladfläckar i sängen då jag igår, likt ett monster låg och proppade munnen full med daim och center medans jag tittade på en dokumentär om scientologi.
När Giannis kom hem från jobbet på morgonkvisten så var jag fortfarande vaken. Han levererade två cheeseburgare som jag beställt och jag åt upp båda två innan jag la' mig ner med min bok för att försöka sova.
När jag vaknade på eftermiddagen så kände jag mig nästan lite smutsig. Har därför städat undan samtliga bevis av gårdagens frossande. Det hela fick dock sin förklaring när jag nu under kvällen märkte att jag fått min mens. Det är egentligen otroligt hur kroppen kan ändra sina matvanor så radikalt när detta blödande är påväg.
Tyvärr tog denna måntaliga aktivitet även med sig en extrem smärta. Därför ska jag nu krypa ner under täcket och låta värmemadrassen värma min stackars buk.

Kalinyxta.



söndag 25 november 2012

Julbazar

I fredags och idag har jag varit på julbazaren som hölls i Skandinaviska kyrkan här i Aten.
Det var fantastiskt mysigt att få gå omkring bland Solstickans tändsticksaskar, Abbas inlagda sill, Kalles kaviar och remouladsås. Jag fick prata svenska, något som kändes både ovant och underbart.

När jag i fredags var där med Desiree så fikade vi lussebullar och glögg. Detsamma gjorde jag idag med Giannis. Herrn ifråga gick även över till det finska bakbordet och köpte en traditionell rispaj.

Jag köpte gott & blandat, center och knäckebröd under min första runda. Idag när jag var där var nästan allting slut, men en daim och en center till fick jag med mig i alla fall. 
Johanna som är ute på Aegina i helgen hade gett mig en beställning på kaviar och schweitzernötchoklad, så det plockade jag också på mig.

Jag träffade Gunnar som har en blogg - Lidén i Athen. Han kände igen mig på mina tatueringar och gick fram och frågade om jag hade en blogg. Väldigt kul att svenskarna här borta "håller ihop" på något sätt.

I övrigt har helgen bestått av en intensiv förkylning som jag inbillat mig känns bättre idag.
Nu är det jag och Ammos som ska dra på en rulle och bara gosa under varma filtar.


Desiree och julfikat


 Jag kollar in stickade halsdukar och sockor








 Supersvenkt!








 Just när vi skulle gå så strömmade det in folk


"Kafeét"

lördag 24 november 2012

Slakten av romanen

I somras läste jag den hisnande kärlekshistorien av Louis de Bernières - Kapten Corellis mandolin.
I förrgår såg jag filmatiseringen.

Slakt
är det enda ord som dyker upp i mitt huvud. Ren och skär slakt.
Värmen, komiken, djupet, sidohistorierna - ickeexisterande.
Man förstår inte ens att Pelagia (Penelope Cruz) känner någonting för Kapten Corelli (Nicholas Cage). Du ser inte ett uns av den ångest som Pelagia har på grund av löftet hon givit Mandras (Christan Bale).Var är Drosoula's hiskeliga ansikte och var är Carlo's hemlighet? Överlag - var är Carlos i filmen? Var är geten? Var är Fader Arsenios, och var är Doktor Iannis historiska skildring över den underbara ön Kefalonia?

Jag skulle faktiskt kunna säga att ön i sig är den/det enda i den här fruktansvärda hollywoodsatsningen som gör det hela uthärdligt.
Så om ni nu skulle få för er att plåga er själv med filmen Captain Corellis Mandolin: vila ögonen på Kefalonias böljande landskap och ignorera helt den "historia" som superstjärnorna försöker skildra framför kameran.

onsdag 21 november 2012

Operation dygnsrytm

Jag har ingen dygnsrytm. Jag har inget system eller schema över hur eller när jag ska sova. Det hade ju varit okej om jag absolut inte hade brytt mig om att se solens ljus, men jag känner nu, efter veckor av vampyrliknande dygn att jag behöver vara vaken under dagen.

Såhär har det senaste monsterdygnet varit (skriver med digitala siffror så ni inte blir förvirrade):

Vaknade klockan 05:00 igår. Går upp och börjar skriva på mitt nya projekt - självbiografi. Giannis vaknar en timme senare.
Klockan 08:00 börjar vi städa lägenheten. Klockan 11:00 går jag och lägger mig igen. Lovar Giannis att vakna klockan 13. Vaknar istället 16:10.
Vid 20-tiden på kvällen går Giannis och lägger sig. Jag följer hans exempel runt 22.
Klockan 03:15 vaknar både jag och Giannis. Vi går upp. Tittar på en film fram tills klockan 07:45 denna morgon. Somnar.
Vaknar klockan 13:18. Går upp. Är vaken fram tills 16. Går och lägger mig. Vaknar igen klockan 19. Sedan dess har jag varit vaken.

Förstår ni? Det är ju inte konstigt att man känner sig märklig. Måste ögonaböj ta tag i det här problemet. Om jag bara inte vore så nedrans trött hela tiden...

Idag var det dag nummer två med hellregn. Ammos var mycket intresserad av att på avstånd betrakta vattendropparna från fönstret.
Han har redan förträngt den dusch som tog rum för några veckor sedan....




tisdag 20 november 2012

vetgirig.nu

Idag har det varit riktigt höstväder här i Aten, regn och rusk. Det har varit en perfekt dag för att bara sitta inne med en kopp té och göra frågesport på vetgirig.nu.
Giannis fick pröva sina kunskaper i Grekisk Mytologi och Formel 1, (imponerande reslutat!), medans jag fick bäst poäng när jag svarade på frågor om Edith Piaf och David Bowie.

Har varit ganska slapp med att gå till skolan de senaste tio dagarna. Det känns helt enkelt inte som om vi kommer någonstans. Vi får fortfarande bara lära oss massor av ord men inte hur vi kan sätta in dem i meningar. Det är alldeles för lite verbal undervisning och allt för många spontana ord. Det är klart att det är superbra att lära sig alla ord också, men det vettigaste vore väl att från början lära sig hur man frågar efter- eller beställer dessa "ord"? (Ex. kaffe: "Jag skulle vilja ha en kopp kaffe" eller " Ursäkta mig, var har ni kaffet?")
Min förståelse för det grekiska språket har absolut blivit bättre, och ja, jag kan beställa när jag fikar och ja, jag förstår för det mesta vad folk säger, men jag kan fortfarande inte sätta ihop lite mer avancerade meningar. Det blir liksom halvdant. Jag antingen börjar eller avslutar meningen på engelska då mitt ordförråd inte räcker till.

Siga-siga, antar jag.

måndag 19 november 2012

Mina jag - julhataren

Idag verkar det bli en så'n där kväll då jag brottas med "mina jag".

Jag hatar julen och har gjort så sedan mina föräldrar skiljdes när jag var fjorton. Två år i rad åkte jag iväg till Paris över helvetes-helgen för att helt slippa påminnas om allt som hade med tradition att göra. Jag har helt enkelt kallats "The Grinch".
Nu verkar saker och ting antagit nya perspektiv. Inte bara längtar jag hem för att få fira denna fiendens högtid med min familj, igår satt jag även på youtube och googlade "Det strålar en stjärna" och "Jul, jul strålande jul".
Känner mig helt sinnesförvirrad. Vad är det som händer?! Varför vill jag koka knäck och pynta granen? Är det det faktum att jag inte är hemma i Sverige som gör att jag längtar efter något som jag vanligtvis hatat?
Eller är det på grund av mina småsyskon och min underbara systerson? Att jag känner att jag inte vill förstöra julen för dem. Att de fortfarande ska få ha en så'na där underbara julaftnar som jag hade som liten.

Min biljett hem till Stockholm är bokad och jag flyger ifrån Aten den 12:e december. Jag kommer hem precis lagom till Lucia och kommer därför kunna se Daniels första uppträdande i sin skola och Linnea och Theo's på förskolan.

Nu ska jag ägna resten av aftonen till att analysera detta. Kanske ta en av mina födelsedags-lussebullar jag fick av Jonathan.
Ingabritt verkar också vara i luciastämning. Läs om hennes lussebullebak här.



The Grinch/Johanna.



söndag 18 november 2012

17:e november

Så. Igår var det min födelsedag (tjugofyra fin-fina år), men inte bara det. I huvudsak inte det.

Igår var det också minnesdagen av när juntan år 1973 med pansarvagnar och vapen attackerade och barrikerade universitetet i Aten. Hur många civila (mestadels elever) som blev dödade under dessa fyra dygn, eller under tortyr veckorna som följde efter, är fortfarande okänt.
Denna attack blev dock början på juntans fall och 1974 tog demokratin åter igen över styret i Grekland.

Dessa hemska händelser (läs: år) gör att den 17:e november alltid har med sig stora demonstrationer, i synnerhet i huvudstaden Aten.
Därför var både metro och huvudgator avstängda igår. Barerna gapade tomma om man jämför med en vanlig lördagskväll. Jag tyckte rösterna var lägre, mer allvarsamma.
Eller så var det bara jag som tyckte så. Som tyckte det kändes allvarsamt och nästan lite obekvämt att fylla år på den dag som förknippas med extrem tragedi i landet Grekland.

Födelsedagsfest med chockerande present

Uppdatering: fredag.

I fredags firade jag min födelsedag som egentligen inträffade igår, alltså den 17:e. Varför vi inte kunde fira på dagen D kan jag skriva mer om i nästa inlägg.

Jag hade bestämt att fira mig själv på hUge och gjorde därför ett så kallat "event" på facebook där jag bjöd in folk till firandet.

Kvällen var fantastisk. Det var så många som dök upp och jag fick så många fina presenter. Hela tvåkilos tårtan i choklad gick åt och jag kände mig så himla lycklig.

Men det bästa under kvällen var detta:
Desiree kommer till firandet cirka 1,5 timme efter utsatt tid. Hon ursäktar sig och säger att hon hade släpat min present hela vägen till baren. Den stod runt hörnet sa hon och hon behövde hjälp att bära. Jag följer med. Runt hörnet står inget paket. Runt hörnet står ingen annan än Jonathan, älskade lillebror.
Jag blev så chockad att jag sprang över gatan och bara grät.
Jonathan och jag har nämligen födelsedag på samma dag fastän han är två år yngre än mig.
- Det är klart vi ska fira tillsammans, viskade han när han höll om mig.

Den lilla broren hade med sig presenter från familjen hemma. Fina kläder från mamma och pappa, ett kilo lösgodis av Marthina och Sutee, en påse lussebullar av Jonathan själv. Mitt hjärta rann dock över när jag fick med de tillhörande teckningarna som Daniel och Linnea ritat till mig. 



Underbara ungar


 Giorgios, Lefteris, Giorgios och Panagiota

 Stelios och Johanna


Jonathan och Desiree

Filminspelning: musikvideo

Det har varit några fullspäckade dagar för mig och jag har inte ens hunnit sitta ner och skriva av mig.
Uppdatering: torsdag.

I torsdags så var jag och Giannis på filminspelningen av Maximo Park's nya musikvideo. I den färdiga videon kommer ni att se oss som "ett hånglande par".
Videon kommer utspela sig i en buss där olika saker händer bland passagerarna.

Desiree som är stylist till yrket hade ansvar för allt smink samt allas kläder. Det var väldigt kul att se henne i sin professionella roll.

Eftersom att vi filmade kvälls-/nattid så var det väldigt kyligt. Speciellt mellan tagningarna kändes det extra kallt. Min outfit bestod nämligen endast av en klänning och mina kängor. Tur att det fanns té och en vattenkokare på plats. 








onsdag 14 november 2012

SD

I övrigt läser och lyssnar jag på DETTA ikväll. Om hur Erik Almqvist avgår efter rasistiska påhopp. Samtidigt hävdar partiledare Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna varken är ett rasistiskt eller främlingfientligt parti... Vad säger man?

Maison Martin Margiela för H&M

Fick en fin-fin inbjudan av min vän Thetis förra veckan: inträde för presentationen av Hennes & Mauritz nya samarbete med Maison Martin Margiela och tillhörande kollektion. Jag gick dit med Desiree.

Här följer kvällen i korta drag.

Jättemycket folk. Alla såg väldigt uppstyrda ut. Jag gick dit osminkad och i converse, tröttare än tröttast.
Eftersom att vi hade 25% rabatt på H&M's ordinarie kläder så hade jag råd (och samvete) att köpa en kofta och ett par strumpbyxor.

Martin Margielas kläder var ganska speciella och ingenting gick under 100 euros gränsen.
När de i mitten av kvällen "släppte" kollektionen så rådde fullständig panik i lokalen. Folk slet och rev. Packade på sig så mycket de orkade. Jag obsververade och kände ett lätt illamående.
En av jackorna var inspirerade av ett dunktäcke och såg precis ut som ett sådant. Några av skorna hade en hög klack i genomskinlig plast. Om man tittade närmare så såg man att handarbetet var uselt och att limmet rann ut från kanterna.

Vi fick gratis snittar i form av sushi, laxrullader och fyllda champinjoner. Jag åt jättemånga. För de som önskade serverades det champagne. Jag drack vatten.

Efteråt gick jag, Desiree, Thetis och Evie till hUge för en drink. Kände mig väldigt trött och både jag och Desiree bröt upp efter ungeför en halvtimme.
Väl hemma så tog jag några shottar Bisolvon och somnade likt en klubbad säl framför Sons of Anarchy.







måndag 12 november 2012

Jag tackar allra ödmjukast

Underbara läsare!
Jag bugar och bockar, tar av mig hatten, niger, trycker er hand, kindpussar er och säger tack!
De senaste dagarna har jag haft helt otroliga läsarsiffror. Det värmer mitt hjärta och min själ att veta att det finns människor där ute som läser, och kanske till och med uppskattar min blogg.
Igår hade jag läsarrekord. Finaste ni - tusen tack!

Jag vill också passa på att uppmärksamma fyra bloggare som genom att länka till min blogg på deras sida hjälpt mig att få nya läsare.


Filakia polla!



Ikväll spenderar jag kvällen i soffan. Tända ljus och Sagan om de två tornen på kanal Alpha.

Känslouttryck för barn: ilska

Satan, jävlar, fan och helvete är exempel på svordomar som varken är speciellt vanliga eller speciellt passande att ha i barnböcker, filmer eller sagoband. Jag har därför den senaste tiden funderat på hur våra olika fiktiva sagofigurer uttrycker sig när de blir riktigt förbannade.

Här kommer min lista på de tio bästa barntillåtna "svordomarna". 


1.
Rävrumpa.

   (Häxan Mara i julkalendern Trolltider)



2. Pisspotta.
   (Mia i böckerna/filmen om Madicken)



3. Bomber och granater!

(Kapten Haddock i tv- och tidningsserierna om Tintin)


4. Ryck mig i fjädern!
   (Kråkan i böckerna om Mamma Mu)



5. Gammal kan du vara själv...
   (Sagobandet Dagspöket)



6. Sur som en gurka!
   (Sagobandet Milla mitt-i) 



7. Abbedonk!
   (Undis i boken/filmen om Ronja Rövardotter)



8. Fy fabian...
   (Pippi Långstrump i boken/filmen "Pippi på de sju haven")



9. Kvack!
   (Kalle i serierna/kortfilmerna om Kalle Anka)



10. Far åt pipsvängen!
   (Ronja i boken/filmen om Ronja Rövardotter)





söndag 11 november 2012

Jämställdhet och könsroller

Underbara Johanna. Vi vänder ut och in på kulturkrockarna.

Igår fikade jag och Johanna. Vi pratade mycket om den grekiska kulturen, om könsroller och jämställdhet.
Vi ställs dagligen inför situationer och uttalanden som tar tankarna tillbaka till 1950-talet. 

Det är så extremt könsnormativt här nere. Kvinnans "borg" är hemmet. Där regerar hon. Mannen står för pengarna.
Ofta bor männen hemma med föräldrarna tills han hittar en kvinna att bo/gifta sig med. Då tar kvinnan över de sysslor som mannens mor innan tagit hand om: matlagning, tvätt, strykning, disk, städ...

Många kvinnor jag pratat med, som har mer konservativa och traditionella förhållanden,  tycker inte det är konstigt att de passar upp på sin man så som de gör. De är uppväxta med det här tankesättet.
Männen tycker inte att de är konstigt att de aldig tvättat sina egna kläder trots att de är närmare trettio. Att de aldrig diskat efter maten eller ens plockat undan tallriken efter sig.

För mig är det här helt surrealistiskt. Det är klart att jag förstår att kulturen här borta i Grekland är annorlunda. Att deras tankesätt kring kvinnor och män är förlegade. Men vad jag inte förstår är att unga människor, i min ålder, inte ens reflekterar över det faktum att det kanske inte är såhär det behöver vara. Att man kan använda en tvättmaskin oavsett vad man har mellan benen.

Som min vän Ioanna sa:
"Problemet är inte att föräldrarna lär sina döttrar att städa och tvätta från ung ålder. Problemet är att de inte lär sina söner detsamma."

Jag känner mej tacksam över att Giannis inte är såhär konstig - att vi delar på sysslorna hemma.
Det är egentligen en ganska konstig sak att vara tacksam över, för det borde ju vara självklart. Eller hur?



HÄRIFRÅN tog jag bilden. Läs gärna hennes inlägg i jämställdhetsfrågan. 

Kalimera Athina

Ammos kikar ut på gatan. Kvarteret sover fortfarande. Det är ju trots allt söndag.

Athina säger god morgon och släpper ut sin långa hår. Jag sätter upp mitt hår i en knut och kryper upp i soffan med en kopp té.

Vanligtvis brukar jag gå och lägga mej vid den här tiden. Känner mej väldigt upprymt över att både vara vaken och redan ha sovit sju timmar.



fredag 9 november 2012

"It's fucked up"

Pratade med några ungdomar igår som skejtade på torget. 
De frågade mig om mina föräldrar skickar mig pengar från Sverige. När jag svarar dem skrattar de och säger att jag inte har någon humor.
De är i alla åldrar, den yngsta kan inte vara mer än tio år. Alla dricker öl.
De är här varje kväll förklarar de. Ett bra ställe att skejta på. Stora ytor.

Om Grekland just nu. Vad tycker de?
"It's fucked up."





Glassplitter och krossad marmor

Syntagma - 8/11-2012

Åkte in till Syntagma igår kväll för att se hur det såg ut efter demonstrationerna i förrgår.




Uteserveringarna mellan Everest och Public var totalförstörda




På Hotel Grand Britagne varnar de för de nytvättade, hala trapporna. Trappor som är totalförstörda efter kravallerna.
Bakom det röda repet står hotellets gäster. Kan inte annat än le.










Vi ber alla så hemskt mycket om ursäkt. 


torsdag 8 november 2012

153 av 300...

...röstade inatt "ja" till sparpaketet.
Detta innebär bland annat att pensionsåldern höjs från 65 till 67, samt att både pensioner och löner sänks för andra gången i år.

Om några dagar, den 11/11, möts politikerna i parlamentet igen för att rösa om bugeten för år 2013. Dagen efter det, den 12/11, ska europagruppens finansministrar mötas för att diskutera huruvida Grekland ska få nästa utbetalning av nödlånet.

Det väntar några stökiga dagar för oss boende i Aten.


Länkar i ämnet:

Sverige Radios rapport från Aten
Ingabritts blogg.

onsdag 7 november 2012

48-timmars strejk och hellregn

Vi har ännu en strejk här i Grekland. Två dagar ska den hålla i sej. Vi har alltså cirka 12 timmar kvar innan den sägs vara över.
Allt beror på om omröstningen går igenom eller ej. Detta skulle i sådana fall innebära allt från lägre pensioner till högre skatter för det grekiska folket. Går förslaget igenom så lär vi få några riktigt stökiga dygn här i Aten, säkert över hela landet.

Giannis kunde inte ta sej till jobbet idag. Syntagma är helt knökfullt med demonstranter och poliser. Det är ingen ideé att öppna baren över huvud taget. Ingen har ro till att sitta ner och dricka ändå. Alla väntar på resultatet, rösterna som ska räknas ikväll.

Regnet öser ner och förstärker känslan av oro, känslan av att någonting är fel. Det händer nu.

Jag hoppas på att kunna ta mej till skolan imorgon. Kunde inte medverka på gårdagens lektion. Metro, tåg, taxi - allt var och är fortfarande avstängt.

Livestreaming från Syntagmatorget eller parlamenetet kan ni hitta HÄR.

tisdag 6 november 2012

Ikaria & Ikariotikos

Igår var det full rulle på hUge. Inte för att det var fullt med folk - tvärtom.
När de få gäster som varit där under kvällen tackat för sej och begett sej hemåt så satte jag, Eleni och Alexandra igång och dansa. Det började med att försöka lära Alexandra grunderna i Lindy Hop som både jag och Eleni dansar.
Det gick sedan över till att försöka lära mej och Alexandra ikariotikos - dansen från Ikaria.
Det var svårt. Minst sagt. Vi tränade och tränade och Alexandra började ifrågasätta om hon överhuvud taget var grekinna. Jag å min sida kände mej mer svensk och stel än någonsin.

Bakom bardisken står min man, ikarian som han är, och skakar på huvudet.
- Titta på mej! I'm going Greek! flåsar jag.
- Ni gör fel, svarar han.
- Kom ut och visa eller var tyst, säger vi.

När vi kom hem visade Giannis "de riktiga stegen". Han förklarar att ikariotikos är en tung dans och liknar därför inte de andra grekiska danserna, som ofta är mycket mer hoppiga och lätta på foten.
Vi satt på youtube och kollade på olika panagiri's från Ikaria i somras. Vi var aldrig där nämligen. 
Jag väntar spänt på mitt första möte med ön som har min pojkväns hjärta i sin hand. Förhoppningsvis tar vi oss dit under våren. 



















Annorlunda fakta om Ikaria. Huruvida allt stämmer eller ej vet jag inte.
Originaltext av xenoskalimera.se. Detta är ett utdrag:

Detta visste du inte om Ikaria:

- Att Ikaria också kallas Koskini Nisi, den röda klippan/ön.
- Att kvinnor och män länge gick klädda på samma vis.
- Att Ikaria varit en fängelseö i olika perioder sedan 1400-talet fram till juntanåren.
- Att ”Ikaria” är i grekiskan femininum, alltså Ikaros flickvän om man så vill…
- Att det troligen är den ö som är mest rik på söttenvatten av de grekiska öarna.
- Att Ikaria förmodligen är den enda ö där man skåda de märkliga pirathusen.
- Att Ikaria, (liksom Kreta), under en kort period 1912, var en självständig nation.
- Att kvinnans ställning länge varit stark på ön.
- Att Lawrence Durrell lär ha sagt om Agios Kirykos, när han passerade på en kaik: "obviously designed by a drunken postman".
- Att de radioaktiva källorna på ön är de mest radioaktiva i Europa, 790 becquerel.
- Att denna ö, i förhållande till sin yta, 225 km². har ett osannolikt stort antal byar, numera ca 70 stycken.
- Att Ikarias berg under en period dolde en av huvudmännen i terroristorganisationen November 17.
- Att en inskription, från 400-talet f.Kr., i eller bredvid museet i Kampos, säger "Alla ikarianer är lögnare”.

Jag läser den sista punkten för Giannis. Hans svar?
- That's not true.

måndag 5 november 2012

Det svenska sällskapet

I fredags fick jag och Giannis äran att äta middag tillsammans med Olov och Sofia samt en del av deras stora familj.
Jag har träffat detta underbara par på Ön de senaste åren, men det var nog inte förrens den här sommaren som jag verkligen satt ner och pratade med dem.
Deras familj är, likt min egen, Greklandsfantaster. Sofia har i många år gått kvällkurser i grekiska hemma i Sverige och även varit på intensivkurs nere i Aten tidigare under våren. Hon riktigt strålade när hon fick använda sitt grekiska ordförråd, och jag förstår henne. Det är så otroligt tacksamt att försöka prata grekiska här borta. Man får så mycket uppskattning och komplimanger, det gör att man vågar fortsätta förnedra sej på något sätt.

Vi åt en stilla middag på  To Kafeneio som ligger vid Plaka.
Det svenska sällskapet bestod av Olov och Sofia, två av deras döttrar (som varje år följer med ut på Ön) samt Olov och Sofias föräldrar.
Eftersom att jag och Giannis båda har den grekiska tidsuppfattningen just nu så kom vi självklart en timme sent. Därför bröt också den äldre delen av sällskapet upp efter inte så lång tid och tog med sej den femtonåriga dottern. Lina, som är nitton, stannade med oss.

Vi pratade kultur och kris. Sverige och Grekland. Städning, manier, viljestyrka och familjeliv. Vi pratade om det svenska samhället och om det grekiska uppförandet.
Ju längre vi pratade desto mer språkförrvirrade blev vi svenskar. Giannis höll sej ju till engelska och grekiska som vanligt, medan vi andra växlade mellan svenska, engelska och grekiska.

- Cigarett?, frågar jag Sofia.
- Kapnizeis;, undrar Sofia tillbaka.
- ....eeehh...ja? Eller alltså... Vill du gå ut och röka?
- Twra;
- Nai, svarar jag.
- Ja, men kom då! säger Sofia på dalmål.

Olov, Giannis, Lina och Sofia.


Olov och Giannis är väldigt nöjda efter att ha hittat varandra i den stora "städfrågan".

Sofia och jag: Men varför kan man inte bara lägga tillbaka sakerna där man hittade dom? Hur svårt kan det vara?!! Var sak har sin plats!
Giannis och Olov: Behövs inte! Jag vet ju var den är. Om jag slänger mina strumpor mot tvättkorgen och missar så vill jag ta upp dom senare, när jag känner för det.
Sofia och jag: .....men alltså....
Giannis och Olov skrattar högt och avslutar det hela med en high-five. 


fredag 2 november 2012

The Souljazz Orchestra

Igår var jag och Giannis på en spelning på gazARTE  och såg  The Souljazz Orchestra. 


Detta underbara band med mycket blås och rungande, gungande rytmer fick samtliga inne på gazARTE att ställa sej upp och dansa. 
Giannis tog bilder och jag... ja, jag dansade.

Innan och efter uppträdandet var vi uppe i lobbyn och hälsade på medlemmarna. De är alla goda vänner till Giannis efter en turné för drygt ett och ett halvt år sedan då Giannis följde med som deras fotograf samt chufför.

Underbar musik av underbara människor med en energi som får även den tröttaste att vicka på höfterna.