måndag 29 oktober 2012

Χρόνια Πολλά x 2

I lördags, den 28/10, var vi på födelsedagskalas för Giannis gudson Nikolas som fyllde fyra stora år.
Det var verkligen supermysigt och Nikolas blev så glad för presenten han fick av oss - en legofigur han hade önskat sej.
Han blev faktiskt så glad att han bara hann pussa mej på kinden, för sedan fick han syn på presentpåsen och Giannis fick gå utan puss.
Dora och Giorgios, Nikolas föräldrar och Giannis bästa vänner hade gjort en helt fantastisk buffé.
Jag började reflektera över den kokta korven i bröd som vi så fint serverar på barnkalas hemma i Sverige. Men här borta är födelsedagar, för att inte tala om namnsdagar, lite större och kräver därför också ett större firande.
Kalaset började vid 18-tiden och jag var väl hemma igen någon gång runt midnatt. Giannis gick för att jobba men jag kände mej förkyld och stannade därför hemma med film och té.

I lördags var det inte bara Nikolas som firades utan också den såkallade OXI-dagen, en national helgdag här i Grekland.
Detta datum firas varje år till minne av grekernas "nej" när Mussolini krävde att Grekland kapitulerade under Italiens styre. 



 Xronia polla Nikolas!



Xronia polla Elláda!
Ute på Ön den 28/10.



Hammam

I fredags var jag och Desiree på hammam här i Aten, nära Thissio. Tänkte berätta lite om den upplevelsen då det var mitt första hammam-besök.

Först när vi kom in i entrén så undrade jag hus fasen det skulle kunna gömma sej både personal, gäster och ett hammam därinne. Stället såg minst sagt litet ut.
Vi blev väl mottagna i receptionen och eskorterade till omklädningsrummen. Badkläder är det enda man behöver ha med sej vid ett så't här besök (och pengar att betala med kanske).
De gav oss trätofflor och badlakan att vira om oss och visade oss sedan vägen till själva hammamet.

Hammamet var ett gannska litet, runt rum gjort i marmor och insvept i ånga. I rummets mitt stod ett runt marmorbord placerat och längst väggarna var det bänkar att sitta på.
Det tog ett tag att vänja sej vid fukten men efter en stund kändes det helt plötsligt som om lungorna fått mer utrymme och växt några centimeter. En härlig känsla!
Längre in i hammamet fanns ett behandlingsrum med två marmorbänkar avsedda för massage och tvätt.
Sedan satt vi helt enkelt därinne i ångan och njöt. Vi hade fått med oss varsitt kopparfat med en blanding av tvål och blommor samt varsin tvättsvamp. Vi skrubbade oss rena och sköljde sedan av löddret från en av de många kranarna som erbjöd både varmt och kallt vatten.

Efter ungefär en timme blev vi ombedda att gå upp på övervåningen för vår massage. Jag kände mej helt lyrisk. Jag älskar massage, det är som en drog för mej. Det får mej så otroligt avslappnad och det finns få saker som kan jämföras med njutningen under en väl utförd massage.

Sagt och gjort, vi går upp på övervåningen. Massagerummet är ett lugnande, dunkelt rum med två massagebritsar.
Sedan blev det svart...
Skämt åsido, massagen var ljuvlig och jag kan inte riktigt återberätta varje steg av den, men den pågick i underbara 60 minuter. Ni får helt enkelt gå och testa själva.

Efteråt fick vi ta en dusch med mer blom-tvål i ett rum nära massagerummet. När vi sedan hade klätt på oss fick vi gå ner på undervåningen igen och använda hammamets lilla skönhetsavdelning som kändes mer mysig än lyxig.
Vi fönade håren, smörjde in ansiktena och blev uppassade med isvatten.

För detta besök, som allt som allt tog tre timmar från att vi kom in genom dörren, betalade vi 75 euro var, och jag skulle säga att det absolut var värt det.
Servicen var fantastisk, personalen var jättegullig och massagen var jag mycket nöjd med. Hammat i sej själv var också riktigt fint och vi kände oss så otroligt avslappnade när vi hade varit där.

Om ni vill kika närmare på behandlingar, priser eller var hammet ligger så kan ni gå in på deras hemsida.


 Färdigbehandlade och avslappnade.



 Relaxrummet.







 Handdukar, tvål och svamp.



 Desiree kämpar med krullet.



 Trätofflor (otroligt knepiga att gå i) och badlakan.



Entrén.

onsdag 24 oktober 2012

Regntunga skyar

Som rubriken och sången lyder: regntunga skyar. Igår lika mycket som idag.
Grekerna plockar fram sin paraplyer och jag klär mej i fleecetröja och vantar. Kan tyckas överdrivet vid arton grader, men det hänger i luften. Kylan, vinden. Den kanske kommer nu, hösten.

Idag är det tung stämning här hemma. Återigen har vi haft en kort och intensivt samtal om framtid, ekonomi,  och Athen VS. Stockholm och så vidare, och så vidare.
Diskussionen  kändes efteråt som ett virus och jag vill bara krypa ihop i sängen.
Sagt och gjort: jag har bryggt en stor kopp té och tänt några ljus. Planerar inte att lämna lägenheten (läs: sängen) på några timmar. Måste få bukt med oron först.

På nattduksbordet, som ett hån, ligger mina övningsböcker i grekiska. Tills imorgon ska jag ha lärt mej olika väder. Soligt, regnigt, åska, mulet, stormigt... Ja, ni förstår.

Min bästa vän i afton heter Ebba Forsberg och hon ska under den kyliga höstkvällen hålla mej sällskap med sin underbara skiva "Ta min vals" som innehåller genialiska tolkningar av Leonard Cohen låtar, framförda av henne själv och skrivna/tolkade av Mikael Wiehe.

lördag 20 oktober 2012

En liten bror och svenskt godis

Igår kom min underbara lillebror Jonathan till den antika staden. I första hand för att träffa Desiree men också för att krama och pussa på mej.
Med sej hade den underbara brodern en leverans från en lika underbar storasyster. Två böcker: 
Love in the Time of Cholera av Gabriel Garcia Marquez, samt Slutet på Mr. Y av Scarlett Thomas
Hon hade även gått och köpt en stor påse svenskt lösgodis!
Bless!
Jag förvandlades till Hulken när jag rev och slet i den stackars påsen för att få upp tejpen som höll den samman. Jag vrålade och slängde in både gröna grodor och snöbollar i mitt enorma monstergap. Samtliga på The Gin Joint höll sej ur-vägen. Jag förstår dem.



Klockan är 18:20 och jag startar dagen med surisar, sötisar och saltisar. En kopp té på det så är jag med i leken igen.

onsdag 17 oktober 2012

International Short Film Festival in Drama

Jag var inte i skolan igår. Jag hade nämligen en vidrig natt fylld av mygg och hetta natten mellan måndag och tisdag.
Med panik ända in i själen vaknade jag med jämna mellanrum av klådornas klåda. Gick in i badrummet och konstaterade att ja, myggorna i Aten är snäppet värre än på Ön. Ansiktet var prickigt och överkroppen svullen. Jag grät av frustration, tog en halv tavegyl och gick och lade mej på vår enmeters soffa.
När jag fortfarande var vaken vid 08:30 bestämde jag mej för att stanna hemma och sova under dagen.

Sagt och gjort.
Jag vaknade igen vid 16:30 och tvingade mej själv att gå upp även fast min kropp kändes tung som bly. Desiree ringde och frågade om jag ville gå och se filmen som hon var stylist för. Jag kunde inte svara på direkten utan bad istället att få ringa upp senare för att se om sömnmolnen omkring mej skingrades eller ej.

Jag städade. Dammsög, moppade, dammade, tvättade.
Vi tappade bort katten bara för att hitta honom på innergården, livrädd för dammsugaren.

Jag kände mej hurtig och bestämde mej för att möta upp Desiree.
Filmen, som hette Distance, spelades upp tillsammans med en handfull andra kortfilmer på biografen Lais vid Gazi (Keramikos). Det hela anordnades av Internation Short Film Festival in Drama.
Filmen hade fantastiskt foto och självklart var kostymerna och stylingen brilliant!



De här skorna fann jag på en fager dam som väntade utanför bion. Jag kunde inte slutta stirra på hennes fötter; visst är de häftiga?



tisdag 16 oktober 2012

Vad är det för fel på grekerna?



Har just sett denna dokumentär från år 2011, av och med Alexandra Pascalidou.
En hjärtskärande, sanningsenlig film om krisen och framförallt människorna som står under dess förtyck.


fredag 12 oktober 2012

Hela magen full av sten

.... 

Känner att jag inte riktigt kan skriva. Läste i förrgår en artikel av Theodor Kallifatides och efter det har jag känt mej tom.
Greklands-, min och Giannis situation har krypit under skinnet på mej. Det upptar nästan all min vakna tid att försöka klura ut en lösning för oss. 

Ändå så är jag så medveten om att vår situation, och den möjlighet vi har att kunna åka till Sverige, är en ren lyx i jämförelse med hur de flesta har det här. 

Jag känner mej bortskämd och skyldig. För att jag är orolig över småsaker, för att jag är från säkra Sverige och alltid kan återvända dit, för att jag sänker blicken när tiggarna ber mej om pengar.

Jag har blivit avtrubbad.
Barnen som försöker sälja på mej näsdukar eller blommor följer inte längre med mej hem i tanken. Jag lämnar dem där i storstaden, smutsiga och hungriga, tvingade att stjäla. Inte heller köper jag vad de nu än har att sälja. 



Önskar ett ljus i tunneln likt det som lyser upp Athen under tidiga höstkvällar. 


Theodors artikel kan ni läsa HÄR.





tisdag 9 oktober 2012

Första skoldagen

Idag gick jag min första dag i skolan här i Grekland. Johanna och jag gick tillsammans till den klass som hon gått i sedan hon flyttade ner.
Vi var sju personer (mej inräknad) av olika kulturer, etniciteter, länder och seder. Lärarinnan var en jätterar tjej på snart trettio år som verkligen ingav lugn och humor i det annars lite stela klassrummet.
Jag och den ryska Sergej fick träna på alfabetet medans resten av klassen tränade på att läsa.
Vi fick en ganska stor läxa tills på torsdag, men just nu tycker jag att de känns kul!

Är extremt trött idag efter att trillat i säng runt halv sexsnåret på morgonen imorse. Ska bara ligga inne och slappa och titta på film. Först i kön är den gamle gode Sjätte Sinnet. Den förknippas också med ett underbart minne av en vän till mej som av ren förskräckelse släppte en brakare i biosalongen när vi i samlad trupp hade betalat för att bli skrämda. Hon hyssjade sedan till oss andra så att vi inte skulle avslöja henne, och gömde rodnande ansiktet i händerna.
I de tidiga tonåren kunde man verkligen känna att man ville implodera vid en sådan händelse.
Fy satan för att vara tonåring...
Leve åldrandet! Leve vuxenlivet!
Eller är det kanske bara jag som tycker så här?


måndag 8 oktober 2012

Krisen hemma hos oss

Jag tänker skriva om krisen med stort  k. Den hela europa pratar om och följer dagligen.
Jag tänker skriva om den men inte om politik. Jag tänker förklara vad vi, jag och Giannis, står i nu på grund av denna kris.
Detta som följer är således helt subjektivt och jag lämnar de större analyserna till någon som vet vad han/hon pratar om.

Summan av kardemumman: Giannis har förlorat båda sina jobb. Detta betyder alltså, som ni säkert förstår, att vi måste tänka om. Vi måste skapa nya infallsvinklar och försöka se hela vår situation ur fågelperspektiv.
Vi vet inte om vi kan stanna kvar i Grekland. Vi vet inte hur vi ska kunna försörja oss utan inkomst.
Jag väntar fortfarande på samtal från ett företag som sökte svensktalande tele-supportrar, men jag tvekar på att de kommer ringa tillbaka.
Situationen är alltså som så att vi kanske tvingas flytta till Sverige. Jag säger tvingas eftersom att anledningen till vår flytt skulle vara att vi helt enkelt inte kan stanna här i Aten.
Vårt största problem just nu är ovissheten. Känslan av att inte kunna planera någonting. Är det värt om vi lägger pengar på att köpa inredning eller nya blommor till lägenheten? Vi vet ju inte ens i vilket land vi kommer vara i om en månad.

Jag är så trött på att se stressen i Giannis ögon. Se hur han desperat försöker få allting att ordna sej.
 Det enda jag kan göra är att erbjuda honom lugn och ro om vi flyttar till Stockholm. Där borta är jag den som huvudsakligen kommer arbeta, och jag vet att jag inte har några problem att få jobb.
Giannis kan vila. Återhämta sin trötta kropp efter ett och ett halvt års arbete á 30 dagar i månaden, aldrig ledig mer än en dag, för en lön under all kritik.

Jag skriver det här som en kontrast till mina "gulli-gull inlägg" om mysiga fikor och problemfritt strosande i det vackra Athina. Inte för att det inte händer, för det gör det, och det är exakt så mysigt som jag beskriver det. Men inom mej finns oron, stressen, ovissheten och frågorna: hur löser vi det här? 

Tvätt, taverna och trädgård

Morgonen började med att hänga tvätt, något jag tillägnat de tre senaste dagarna åt. 
Giannis tycker nämligen att vi kan "vänta" med all vår tvätt från Ön. Vänta på vad? undrar jag och blir irriterad. Sagt och gjort, jag hängde den sista tvätten. 
När detta var avklarat och Giannis "jag-är-klar-om-fem-minuter"-attityd (läs: femtio) hade gjort mej mer än otålig så kom vi tillsist iväg. MC:n tog oss i flygande fart mot Pireaus och Evies Taverna
Evie är en kompis till Giannis som gör helt fantastika traditionella maträtter. Som tur är serverar hon också dessa på sin taverna till en billig penning. 

Efter timmar av ätande, mat och småfirande, då vi fick veta att Evie och Giorgios väntar barn, så begav vi oss vidare mot Monastiraki. Där mötte vi upp Johanna och vi gick i samlad trupp några kvarter för att kika på blomsterfestivalen som var i full gång. 
Där hittade vi allt från väldoftande kryddor till stora slingrande rosor. Vi hade ingen möjlighet att köpa med oss någonting just idag, men förhoppningsvis gör vi ett återbesök om några dagar.

Vi gick vidare till Baba Au Rum och beställde in varsin juice. Giannis fick en riktig glasscraving och körde 20 kilometer för att få tag på sin favorit-glasställe (bara för att upptäcka att det var stängt). 
Jag och Johanna hade det som vanligt jättemysigt. Hon visade mej boken de jobbar med i skolan och ungefär hur långt de kommit. Jag ser verkligen fram emot att gå dit på tisdag!

Såhär på kvällskvisten...eeeh.. (klockan är visst halv tre...) så har jag och Giannis städat lägenheten. Jag försökte mej på en liten ommöblering men misslyckades. Det är inte lätt när det inte finns hur mycket plats som helst. Renare blev det i alla fall och det sista görs imorgon. Ska försöka få upp några gardiner också.






 Hos Evie.




 Giannis och Evie.




 Evie och Giorgios.

 Blommor, kryddor och frön.





lördag 6 oktober 2012

13/9, Stavros panigiri

Den 13:e september var firades namnsdagen för Stavros, Öns by. Dettta firades med ett liveband från Naxos och enorma mängder mat!
Både jag och Giannis jobbade den kvällen. Människor från samtliga närliggade öar var på besök och helt plötsligt kändes det som högsäsong igen.



Kyrkan var minst sagt fullsatt.




 Dimitris och Maria dansade lite för sej själva.


Augusti månad i Stockholm

 Min storasyster Marthina!


 Mamma, Theo och Jonathan gullar med katten Rambo.


 KRÄFTSKIVA!

 Nästan hela familjen.


 Pappas födelsedags-tårta


 Bästa Sanna. Kika in hennes fotoblogg här!


 Sannas inhyrda bastubad på sin födelsedagsfest.


 Det fanns pingisbord...


...och partytält!

Slutet av juli månad på Ön

 Stranden försvann under vågorna.


 Det blåste när jag och Giannis gick upp på taket på Agia Sofia...


 ...men det var inget fel på utsikten!

fredag 5 oktober 2012

Johanna & Johanna

Idag fikade jag med Johanna, en annan svensk tjej som nyligen flyttat hit till Aten.
Vi stämde träff vid Pireaus tågstation och gick sedan i kringelkrokar på smågator fram till en mindre hamn där jag tidigare aldrig varit.
Vi satte oss ner på ett fik och pratade, skrattade och var allvarsamma om vartannat. Det var skönt att få träffa någon "ny". Det var otroligt skönt att prata svenska, fritt och obehindrat.
Johanna och jag har många gemensamma nämnare och ibland förvånar det mej hur enkelt och avslappnat det känns när vi pratar i telefon eller när vi, som idag, fikade.

På tisdag eller torsdag så börjar jag i skolan! Johanna går i en klass som har lektioner två gånger i veckan á 2 timmar styck, och där lär de ut grekiska. Johannas, och min kommande klass, är på basnivå. Klasserna kostar 20 euro i månaden, lagom för plånboken.
Det känns superkul att ha det här framför sej! När vi idag pratade om hur långt de kommit i lärandet så verkar det som om jag kommer passa in ganska bra och inte ligga efter allt för mycket.


Igårkväll tittade jag på en hel säsong av New Girl... Det kändes som om det gick alldeles för snabbt att se igenom alla de tjugofyra avsnitten så jag försökte desperat ladda ner en säsong till, men vad jag förstår så ligger den inte uppe än. Crap!
Fick även se min underbara familj via skype igår. Det värker i hjärteroten och längtan är stor.  




 Den mindre hamnen

 Jag och Johanna

 Utsikten från Johannas enorma balkong

 Damen ifråga


Andra sidan av terass-vyn

torsdag 4 oktober 2012

Att bryta tystnaden

Hur påbörjar man ett inlägg när man varit utan dator i nästan en månad?
Kanske precis såhär, med hatten i handen och blicken klar. Redo att ta tillbaka sina läsare (om de fortfarande är intresserade) och lika redo att återgå till att uppdatera dagligen.

Jag tror knappast att jag kan summera vad mina dagar bestått av den här månaden. Jag vet att det var ett stort bröllop i slutet av augusti, jag minns att det regnade två små skurar i början av september. Jag vet att vi adopterade katten Effie som vi sedan blev tvugna att lämna kvar på Ön i ett tårdrypande avsked och att jag lärde mej simma med simfötter på ett bra och energisparande sätt.
Vi tog oss med båt runt ön och vi åkte på en dagsutflykt till några närliggande öar en annan dag.
Dagar kom och gick helt enkelt. Mornar blev ljumma kvällar och en kofta och nedkavlade jeans var att föredra, om inte annat så för myggen.

Vi kom hem till Aten idag, ungefär NU. Resan var lång för oss och ännu längre för Amos som despreat gnällde i sin bur med drogad blick och häftig andning. Han verkar trots allt ha klarat sej okej och han beter sej just nu precis som vanligt, med undantag för de lite skakiga benen.

Ikväll ska jag slappa! Ligga i soffan, glo på tv, ladda ner film, njuta. Känna att Aten inte är så tokigt ändå. Känna mej hemma. Mest av allt ska jag njuta av en natt i vår säng.
Det kan nog komma ett till inlägg lite senare. Man vet aldrig vad en tyst hemmakväll kan göra med hjärnverksamheten. 



Mitt nya fritidsintresse är att fiska kalamari. Jag är mäkta imponerad av mej själv (även om jag mer än en gång misslyckades att kasta i draget i vattnet och istället satte det i mina, eller någon annans kläder). Här på bilden är min första fångst!