tisdag 17 juli 2012

Läkarbesök

Igår vaknade jag som vanligt. Gick upp och gick ut på altanen. Satte mej med en god bok och njöt av vind och sol.
Någon timme senare börjar jag känna en molande (mycket igenkännande) värk i nedre delen av magen. Jag tog en buscopan och bestämmer mej för att gå in till "stan".
Sätter mej på strandkafét och fortsätter njuta av förmiddagen. Börjar dock känna att smärtan i magen eskalerar. Till sist gör det så ont att jag omöjligt vet hur jag ska kunna resa mej ur stolen.
Som en räddare i nöden kommer Giannis just då. Han tar mej till öns doktor.
Det visar sej dock när vi kommer dit att läkaren för tillfället är på andra sidan ön för att inta en stilla lunch. Jag blir ombedd att vänta en timme.
Giannis, som vid det här laget är helt säker på att jag ska avlida, leder mej hem till Panos som bor strax intill. Där får jag ligga och oja mej medan vi väntar på telefonsamtal från läkaren.

Efter em timme ringer telefonen och vi går upp till mottagningen.
Hon gör en mindre nogrann undersökning av min kropp och säger att den här typen av smärta inte är normal. Jag förklarar att det antagligen bara är mensvärk och att det jag behöver är smärtstillande.
Hon förklarar att hon tänker ge mej en injektion. Jag tackar ja. Giannis tackar nej och lämnar rummet, nålrädd som få.
Jag lägger snällt upp armen, beredd på sticket. Hon ber mej vända mej om, lägga mej på mage. Min svettiga lekamen tar med sej britsens skyddande papper när jag mödosamt rullar över på mage.
"I'm gonna put it here", säger hon och visar med ett högljutt klatsch på sin egna bakdel.
Jag är långt ifrån spruträdd och har aldrig tidigare haft problem med blodprov eller nålstick, men smärtan som följde efter att min hud blivit penetrerad av detta decimeterlånga spjut får mej att ställa mej skeptisk till kommande injektioner.
Haltandes lämnade jag mottagningen. Smärtan i buken var borta och hade istället ersatts av en skavande, blödande böld på min ena skinka.

Jag fick inte jobba igår, Elena tog mitt skift. Jag skulle ligga hemma och kurera mej.
Kuren blev tio avsnitt av Sons of Anarchy samt första halvan av Stanley Kubrick's film Eyes Wide Shut. Somnade sedan av pur utmattning och vaknade inte förrens Giannis sakta smög in och gav min nacke en lätt kyss.


Men innan läkaren....

...hade jag det riktigt bra med boken Kapten Corellis Mandolin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!