torsdag 26 juli 2012

En skuttande figur

För en vecka sedan så stod jag och tittade på den inkommande nattbåten.
På långt avstånd (och jag ska låta er veta att min syn är långt ifrån bra) såg jag en skuttande figur som...ja, skuttade ut ur båten och över landgången. Denne fortsatte i rask takt förbi övriga avstigande.
Jag började känna en pirrande lycka i maggropen.
För det finns nämligen en enda person som jag känner som skuttar på det där viset när han går, och det är min lillebror Jonathan.
Jag gick närmare för att ta mej en extra titt på den gänglige yngligen som kom gåendes emot mej. Jag kisar och sträcker på halsen, allt för att få klarhet i vad det egentligen är jag ser.
Och plötsligt så är han bara där. Min älskade lillebror som jag inte sett på snart tre månader.
Återigen skakade jag av lycka och tårarna brände bakom ögonlocken.
Familjen har uppenbarligen bestämt att detta är sommaren då jag ska luras - gång på gång. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du läser och skriver några ord!