onsdag 16 maj 2012

Aten -

Oj, oj, oj. Det har varit ett långt sista dygn, men helt fantastiskt. Jag ska försöka återberätta det nu medans jag har det färskt.

Igårkväll hade jag resfeber. BIG TIME. Detta resulterade i att jag inte kunde sova och därför inte var speciellt utvilad när Sanna hämtade mej runt 2:45. Dock var jag glad som få och Sanna och jag hade en riktigt skön åktur ut till Arlanda Terminal 5.
Vi lyssnade på The Band och sjöng med i The Weight medans solen gick upp framför oss. Magiskt.
Väl på flygplatsen tog vi varsin kopp varm dryck och en cigg, sedan var det dags för min fantatsika vän tillika chufför att dra sej tillbaka mot Stockholm City. Kvar var jag. Förväntansfull, trött och med en hel flock fjärilar i magen.
Resan gick bra. Stockholm - Zurich - Zurich - Aten. Jag var framme runt 13:30.
Giannis var lite sen på grund av trafiken men oj - jesusheligamoderochalltdetdär - vad fint det var att se honom igen. Han höll om mej och jag var hemma. Jag kan inte förklara det på något annat sätt.

Han hade lånat sin mammas bil, vilket var riktigt tur eftersom att jag trodde att vi skulle frakta min gigantiska packning (som förövrigt klarade viktgränsen) på motorcykeln.
Vi satte oss i bilen. Varm var det. Svettades gjorde jag. Giannis tog mej till havet. Han satt och iaktog mej meddans mina vintertrötta fötter prövade stenstrandens underlag och jag lät vågorna skölja upp över mina vader.

Vi åkte hemåt. Vi vilade. Giannis gick till jobbet. Jag vaknade för två timmar sedan och har lyckats packa upp alla mina kläder och pinaler.
Bilder på boendet får vänta tills i helgen då städerskan och byggjobbarna varit här. Nya, högre fönster ska sättas in och takfläktar ska installeras (förtydligande: det är aningingen stökigt här just nu).
Jag kan dock bjuda på en bild för ert inre, så ni får en uppfattning om var jag är just nu:
- det är alltså kväll. Jag har t-shirt och mjukisbyxor på mej, känner ingen form av kyla, bara välbehag och ljumma vindar. Jag sitter på balkongen. Runt omkring mej är det nattsvart och fönster lyser upp innergården med dess mäktiga citronträd i sitt center. På tvättlinorna som går mellan balkongerna hänger tvätt, på vårt balkongräcke likaså.  Trafiken hörs på avstånd, känns inte som om någon sover än.
Jag är så lycklig.

2 kommentarer:

  1. söta du, känner hur bra det känns:) puss på dig och all lycka på vägen, fortsätt skriva så vi vet;) tusen kramar <petra

    SvaraRadera
  2. Välkommen till Grekland! Förstår att det måste kännas bra att äntligen vara här! :)

    SvaraRadera

Tack för att du läser och skriver några ord!