söndag 30 december 2012

Godmorgon Stockholm, goddag Athen

Tidiga timmar här hemma i Stockholms söderort. Jag dricker en kopp té, äter en smörgås. Har fattat beslutet att ta en taxi in till centralen istället för att åka kollektivt som jag hade tänkt göra från början. Det blir för mycket att släpa på.
Runt tvåtiden idag är jag tillbaka i ett annat hem, mitt andra hem - Athen.

lördag 29 december 2012

Julafton i bilder

Här kommer en uppdatering i bilder från en fin-fin julafton.

 På morgonen hade tomten lagt presenter under Theos gran.


 Morgonmys.


 Hela familjen hos mamma och pappa.


 Hysterisk julklappsutdelning.


 Pirat med tomtebloss.


 Farfar, Desiree, Jonathan och farmor.


 Mamma fick skidor.


 Farfar och jag tar oss en sväng om till Nat King Cole.


 Mer dans i vardagsrummet.


 Gulle!


 Rambo tar det lugnt i barnvagnen.


 Theo och Linnea leker med piratskeppet och nya hästen.


Sutee kopplar i Daniels Wii.


 Farmor, jag och farfar. PUSSPUSSPUSS!

måndag 24 december 2012

En vit jul

Idag önskar jag alla barn därute en lugn, skön och vit jul. En jul utan ölrapar och snaps. Utan vinglande vuxna  med rödvinsläpp.

"Men liiiiite öl kan väl inte skada?"
Nej, säkert inte. Men jag ser inte heller anledningen till att inkludera alkoholen under samtliga svenska högtider om det finns barn som deltar. Knäcka en bira till Kalle Anka. Varför alltså?

För de flesta så är det självklart att ha alkohol på bordet under jul. Barnens julmust står bredvid vuxendrickan.
Jag tror, eller vet att inte ens att min egen familj kommer avstå alkoholen under kvällen. Det som lugnar mig i det hela är att jag i alla fall kommer vara spiknykter.

Många kan tycka att det blir forcerat, uppfostrande när en nykter alkoholist uppmanar andra människor att undvika alkohol. Och jag kan till mitt försvar säga att jag aldrig gör detta annars. Jag går aldrig omkring och försöker frälsa folk i vardagen. Min sjukdom, mitt  bagage är mitt och därför också mitt problem. Det finns ingenting som säger att alla som dricker ett glas vin är alkoholister.
Men jag tar upp detta under julen då jag vet hur det är att vara barn vid sådana här tillfällen.
Jag tar upp detta under julen för att för någon sekund ta fokus ifrån det matrealistiska. Öpnna upp för värme och symati oss medmänniskor emellan. Speciellt till våra små, som bara måste finna sig i det vi vuxna bestämmer.

Men i övrigt min vänner så önskar jag er en riktigt

God Jul!




Theodors julängel som får platsen precis under stjärnan i julgranen.



söndag 23 december 2012

Fors Gård

I onsdags åkte jag till Fors Gård i Västerhaninge för att ta en privatlektion i ridning. Det var många år sedan jag satt på hästryggen men innan dess red jag på ridskola i sisådär fyra och ett halvt, fem år.

Fors Gård inriktar sig på islandshästar, min absoluta favorit ras. Det var riktigt krångligt i början av lektionen att lära sig gå från trav till tölt, men ju längre tiden gick desto säkrare blev jag i sadeln. I slutet av lektionen sa Lotta att jag hade gjort jättestora framsteg och att det verkligen syntes att "det satt i mig." Alltid skönt att höra uppskattande ord när man varit lite nervös.
Sedan i onsdags ha jag alltså inte kunnat gå. Träningsvärken jag har haft har varit extrem. Har även jobbat sedan i fredags med mycket spring och flås. Arbetsuppgifterna tog ganska mycket längre tid då jag fick halta fram mellan klienterna.
Men, men. Ska man ha kul får man....lida pin?


 Tåg mot Haninge

 Hästhage med tillhörande pollar


 Denna ser lite trött ut på snöovädret


 Snöiga manar


 Vinglig och klen


 Nära bussen. Skyltat och allt!

Ingång

onsdag 19 december 2012

Tystnad och insamling

Det har varit tyst här på Uhannas blogg. Anledningen är, som de flesta av er förstår, att jag är hemma hos min familj i Stockholm. Glädjen, euforin har varit total sedan jag kom och det är först nu, en vecka efter att min plan landade på arlanda, som jag har ro att sitta ner för att uppdatera.

Jag har spenderat dagarna i ett snölandskap där graderna det senaste dagarna bara legat några grader under nollan. När jag anlände var det dock kallare, -12, och min grekinställda kropp fick sig en smärre chock när vi gick ut från terminalen till flygbussarna.

Jag har hunnit med att träffa några vänner men mest av allt har jag bara varit med min familj. Mina fyra underbara syskon, min systerson och mina föräldrar.

Nyhet!
Mitt projekt som jag startade precis innan avgång till Sverige heter Projekt Insamling.
Detta innebär att jag under mina dagar här i Stockholm samlar in kläder till Athens behövande. Igår hämtade jag första lasset. Det innehöll allt från tröjor till halsdukar och vantar. Då jag inte kan ta med mig hur mycket som helst så har jag sagt till folk att jag prioriterar varma kläder.
Uppbackningen har varit super!
När jag startade Projekt Insamling så gjorde jag helt enkelt en statusuppdatering på Facebook förra tisdagen:

Aten, 02:05

Inatt gav jag bort mina vantar till Kostas. Jag gav dem till Kostas för att han frös, för att han inte har någonstans att bo. Jag gav dem för att hans tänder hackade av köld. Jag gav dem för att jag vet att jag mer än ett par vantar liggande hemma. Lika säkert vet jag att Kostas inga har.

Mellan den 12:e och 30:e decemer kommer jag vara hemma i Stockholm. Under mina arton dagar i huv
udstaden ska jag försöka samla in kläder till Atens behövande. Jag tar sedan med mig kläderna tillbaka till Grekland och delar ut dessa under januari månad.

Vad jag önskar är att du, du som läser detta, går till din garderob och ser efter om du har någonting att bidra med. Storlekar spelar ingen roll!
Barnkläder ska jag försöka skippa bort till SOS Barnbyar i Vari, och de större kläderna ska jag helt enkelt gå runt med på gatorna och dela ut till Atens hemlösa.

Folk fryser, är hungriga och är fyllda med ångest. Kanske har du, precis som jag, ett par extra vantar hemma?

Strunta i "gilla-knappen". Dela! Men ännu viktigare: hjälp mig att hjälpa andra.


Veckan som gått:

 Flyger in över Stockholm.

13/12 - Lucia på Linnea och Theodors förskola.

 Mysfrukost för hela tjocka familjen.

 Ungarna gjorde en ytterst charmig snögubbe.

 Julklappshets.

En mer avslappnad storasyster mitt inne i smeten.





måndag 10 december 2012

Senaste....

....sedda filmen
....lästa boken
....följda serien
....låtvalet

Den senaste filmen jag såg var, som några av er vet, Captain Corellis Mandolin. Mina tankar om den kan ni läsa här. Eftersom att jag sågade denna filmatisering vid anklarna så tänkte jag faktiskt tipsa om en film som är riktigt bra.
Filmen jag vill borsta av dammet ifrån och dra ut i ljuset är Shakepears Romeo + Juliet, regisserad av Baz Luhrmann, inspelad 1996.
Det är en modernisering utav en av de största kärlekshistorierna som någonsin skrivits. Dialogerna, med sitt fäste i sent 1500-tal och blandade med nutida språk är storslagna. Denna film går rakt in i hjärtat.

Den bok jag läser just nu är Arto Paasilinna's The year of the Hare (Harens år), utkommen 1975. En fantastisk bok med samma humor och lätthet som i de övriga böcker jag läst av Paasilinna.

Som serie följer jag Heroes slaviskt för tillfället, en typisk superhjälteserie. Har just påbörjat säsong två och mina kvällar består därför av att se hur många fler människor det finns "ute i världen" som kan flyga, ge elchocker, vara odödliga...
Denna serie började visas i USA hösten 2006 och kom sedan till Sverige våren 2007. Skapad av Tim Kring.

När spotify slås på här hemma så är det utan tvekan Mumford & Sons - Hopeless wanderer som går på repeat. Finns bara liveversioner på youtube så använd spotify vettja.





Nedräkning - Sverige

Jag räknar dagarna, timmarna tills jag ska få träffa min familj hemma i Stockholm igen. Mitt plan går på onsdag morgon klockan 06:15 och landar på Arlanda klockan 11:25.

Har inte haft ro att blogga, känner mig dels exalterad dels sorgsen. Den totala lyckan över att få pussa på föräldrar, syskon och syskonbarnet igen. Det lilla hål i hjärtat som kommer vidgas när jag lämnar Giannis här i Athen.

Idag är det packa-väskan-dagen. Jag har slagit in Linneas allt för ena födelsedagspresent samt arrangerat en liten påse julgodis till småttingarna som jag tryckt ner i den stora bagen.
Nu är det bara Giannis vinterkläder som fattas. Med största sannolikhet kommer nämligen jag och Giannis flytta hem till Sverige för ett tag. Vi räknar med att lämna Grekland i slutet av januari. Hur länge vi blir kvar i Stockholm vet vi inte. Förhoppningsvis blir det sommarjobb i den grekiska övärlden, men man kan aldrig vara säker.
Jag tror att både min och Giannis vision är att kunna bo i Grekland längre fram. Men som det ser ut här nu så är det allt för smärtsamt, allt för hårt att leva. I alla fall om man vill ha ett liv med kvalité. Överlever gör vi, men inte så mycket mer. 

Frukost på sängen

Igår var det jag som blev överraskad med frukost på sängen. Giannis hade gått ut och plockat några blommor, gjort omelett på toast samt en stor kopp té. Vardagslyx!


Morgontrött pingla.

lördag 8 december 2012

Helmut Newton

För några dagar sedan var jag och Giannis på en fotoutställning med bilder tagna av Helmut Newton. Det var fantastiska foton, varierande och gripande. Samhällskritiska och stereotypa.
Utställning står kvar till och med den 3:e mars 2013.

För er som vill se vad Onassis Cultural Centre har att erbjuda, klicka här.





tisdag 4 december 2012

Ett virus av tankar

Eftersom att mitt  dygn fortfarande är helt oorganiserat så somnar jag under de tidiga morgontimmarna. Eller detta är vad jag borde göra om det inte vore för att det de senaste dagarna varit helt omöjligt att somna trots att min kropp är så trött att den skakar.
Anledningen är rätt och slätt tankarna. Jag ligger och fnular och funderar, kommer upp med nya projekt och skrotar gamla.
Jag kan tänka på helt vädelösa saker (denna natt: golvlampor, tygstycken) och jag kan tänka på saker om verkligen spelar roll (volontärarbete, eurokrisen). Men oavsett vad det är jag tänker på så resulterar det i samma sak: en känsla av märklig insomnia då jag tvingas gå upp ur sängen för att på något sätt göra mig av med denna tankeenergi. Min kropp tror att jag skämtar, klockan är efter sju på morgonen och jag hör hur skolbussen kommer för att plocka upp barnen. Min hjärna går på högvarv, brinner av idéer.

Dagens framsteg: jag gick upp ur sängen klockan 14.30. Detta betyder alltså att om jag håller mig vaken tillräckligt länge denna afton så kan jag kanske lyckas med att ställa om dygnet. Det är nu det händer.

Fortsättning följer...



lördag 1 december 2012

Athinas vinterväder

På väderfronten intet nytt.
I detta nu är det uppehåll men annars har det regnat i snart tre dygn. Inte konstant, men med skurar så tunga att det är omöjligt att gå ut. Blåsigt men inte kallt. Så har vi det i Athen just nu.
Citronträdet på gården verkar dock må väldigt bra av denna blöta väderlek. 





Modstriologin

Ur Dom kallar oss Mods, 1968.

Under gårdagen såg jag samtliga tre filmer i Modstriologin av Stefan Jarl. Det är en serie dokumentärfilmer som sträcker sig över tjugo års tid.

I första filmen - Dom kallar oss mods - får man träffa Kenta och Stoffe. Två artonåriga killar som varken har jobb eller bostad. Man får följa dem i deras vardag, upp och nergångar. Denna film spelades in 1968.

År 1979 släpps del två ut - Ett anständigt liv. Kenta och Stoffe är här närmare trettio och missbruken har eskalerat. Man får träffa nya personer i umgängeskretsen.

Det sociala arvet släpps år 1993 och är den sista filmen i triologin. Där följer Stefan Jarl upp "modsens barn" för att se hur deras liv blivit efter att ha växt upp i skuggan av ett eller flera missbruk.

Önskar ni se filmerna så klickar ni bara på länken/länkarna nedan.
- Dom kallar oss mods
- Ett anständigt liv
- Det sociala arvet 

Speciellt första och andra delen grep tag i mig ordentligt. Intressanta och mycket, mycket sorgliga..
 För er som inte sett: SE!!!





torsdag 29 november 2012

Nattligt besök...

...i form av mygg. I slutet av november.
Vaknar kallsvettig när en av myggen piiiiiper så där extremt högt (fast ändå lågt?) i mitt öra. River mej över armarna. Konstaterar att jag är biten. Kan omöjligt somna om. Går upp klockan 06:13.

Nu är klockan snart åtta och jag känner mig rätt pigg, mina två timmars sömn till trots.
Sitter och googlar hus i Grekland. Har en tendens att snöa in på just husletande när jag känner mig osäker. Denna period av "insnöning" började när Giannis kom hem för någon dag sedan och sa att han träffat en herre som skulle öppna hotell på ön Evia. Han erbjöd helt enkelt Giannis jobb när det hela var klart (läs:"erbjöd" då vi står i kristider). Därav började jag kika på hyreshus på Evia. Något lätt med en liten trädgård.

Å andra sidan....

...känner jag mig för tillfället väldigt splittrad. Känner mig otrygg och förvirrad.
Det är svårt för mig att hantera dessa dagar av ovisshet. Vissa dagar är vi säkra på att vi åker hem till Sverige under våren, andra dagar kommer något sån't här - ett erbjudande från Evia.
Mitt svenska sinne kan inte riktigt förmå att förstå hela den här fram-och-tillbaka-dansen som jag och Giannis valsar runt i någonstans mellan Stockholm och Aten. Jag letar febrilt efter stabilitet i vardagen, någonting att hålla fast i, något konkret.
Då blir det just nördande. Jag läser in mig på trädgårdar och hus, körkortslektioner, Svalbard, nya serier och ställen i Stockholm där jag kan få rida. Förutom familjen så är det nog just det jag saknar mest: att få sitta upp på en yvig islandshäst och låta vinden vina i både häst- och människoman. Det är lugn för mig.

onsdag 28 november 2012

Falu råg-rut

- You make the best toast in the world!
- It's not toast, it's 'knäckebröd'.
- You make the best...this thing...
- Say it. KNÄ-CKE-BRÖD.
- Knepperöd.
- Knäcke-bröd.
- Knekkeprruuud.
- Knäckebröööd.
- Can I have another one?
- Say: kan jag få en 'knäckemacka'?
- Kahn jaa faa en knekkemaka?
- Absolut!
- Tack.

tisdag 27 november 2012

Från Piraeus till Neo Psychiko

I onsdags tog jag beslutet att avsluta mina grekstudier i skolan i Piraeus. Istället ringde jag Desiree och frågade om hon var villig att ge mig privatlektioner en till två gånger i veckan. Hon sa gladeligen ja.
Vår första lektion gick av stapeln i torsdags hemma hos henne i Neo Psychiko. Intensivt kan jag säga. Och lyxigt att ha all uppmärksamhet av läraren.
Nästa lektion är planerad till någon gång under denna vecka.

Idag har jag simmat i resterna av mitt godisfestande. Allt gott som jag köpte på julbazaren är redan slut. Det enda som finns kvar är några chokladfläckar i sängen då jag igår, likt ett monster låg och proppade munnen full med daim och center medans jag tittade på en dokumentär om scientologi.
När Giannis kom hem från jobbet på morgonkvisten så var jag fortfarande vaken. Han levererade två cheeseburgare som jag beställt och jag åt upp båda två innan jag la' mig ner med min bok för att försöka sova.
När jag vaknade på eftermiddagen så kände jag mig nästan lite smutsig. Har därför städat undan samtliga bevis av gårdagens frossande. Det hela fick dock sin förklaring när jag nu under kvällen märkte att jag fått min mens. Det är egentligen otroligt hur kroppen kan ändra sina matvanor så radikalt när detta blödande är påväg.
Tyvärr tog denna måntaliga aktivitet även med sig en extrem smärta. Därför ska jag nu krypa ner under täcket och låta värmemadrassen värma min stackars buk.

Kalinyxta.



söndag 25 november 2012

Julbazar

I fredags och idag har jag varit på julbazaren som hölls i Skandinaviska kyrkan här i Aten.
Det var fantastiskt mysigt att få gå omkring bland Solstickans tändsticksaskar, Abbas inlagda sill, Kalles kaviar och remouladsås. Jag fick prata svenska, något som kändes både ovant och underbart.

När jag i fredags var där med Desiree så fikade vi lussebullar och glögg. Detsamma gjorde jag idag med Giannis. Herrn ifråga gick även över till det finska bakbordet och köpte en traditionell rispaj.

Jag köpte gott & blandat, center och knäckebröd under min första runda. Idag när jag var där var nästan allting slut, men en daim och en center till fick jag med mig i alla fall. 
Johanna som är ute på Aegina i helgen hade gett mig en beställning på kaviar och schweitzernötchoklad, så det plockade jag också på mig.

Jag träffade Gunnar som har en blogg - Lidén i Athen. Han kände igen mig på mina tatueringar och gick fram och frågade om jag hade en blogg. Väldigt kul att svenskarna här borta "håller ihop" på något sätt.

I övrigt har helgen bestått av en intensiv förkylning som jag inbillat mig känns bättre idag.
Nu är det jag och Ammos som ska dra på en rulle och bara gosa under varma filtar.


Desiree och julfikat


 Jag kollar in stickade halsdukar och sockor








 Supersvenkt!








 Just när vi skulle gå så strömmade det in folk


"Kafeét"

lördag 24 november 2012

Slakten av romanen

I somras läste jag den hisnande kärlekshistorien av Louis de Bernières - Kapten Corellis mandolin.
I förrgår såg jag filmatiseringen.

Slakt
är det enda ord som dyker upp i mitt huvud. Ren och skär slakt.
Värmen, komiken, djupet, sidohistorierna - ickeexisterande.
Man förstår inte ens att Pelagia (Penelope Cruz) känner någonting för Kapten Corelli (Nicholas Cage). Du ser inte ett uns av den ångest som Pelagia har på grund av löftet hon givit Mandras (Christan Bale).Var är Drosoula's hiskeliga ansikte och var är Carlo's hemlighet? Överlag - var är Carlos i filmen? Var är geten? Var är Fader Arsenios, och var är Doktor Iannis historiska skildring över den underbara ön Kefalonia?

Jag skulle faktiskt kunna säga att ön i sig är den/det enda i den här fruktansvärda hollywoodsatsningen som gör det hela uthärdligt.
Så om ni nu skulle få för er att plåga er själv med filmen Captain Corellis Mandolin: vila ögonen på Kefalonias böljande landskap och ignorera helt den "historia" som superstjärnorna försöker skildra framför kameran.

onsdag 21 november 2012

Operation dygnsrytm

Jag har ingen dygnsrytm. Jag har inget system eller schema över hur eller när jag ska sova. Det hade ju varit okej om jag absolut inte hade brytt mig om att se solens ljus, men jag känner nu, efter veckor av vampyrliknande dygn att jag behöver vara vaken under dagen.

Såhär har det senaste monsterdygnet varit (skriver med digitala siffror så ni inte blir förvirrade):

Vaknade klockan 05:00 igår. Går upp och börjar skriva på mitt nya projekt - självbiografi. Giannis vaknar en timme senare.
Klockan 08:00 börjar vi städa lägenheten. Klockan 11:00 går jag och lägger mig igen. Lovar Giannis att vakna klockan 13. Vaknar istället 16:10.
Vid 20-tiden på kvällen går Giannis och lägger sig. Jag följer hans exempel runt 22.
Klockan 03:15 vaknar både jag och Giannis. Vi går upp. Tittar på en film fram tills klockan 07:45 denna morgon. Somnar.
Vaknar klockan 13:18. Går upp. Är vaken fram tills 16. Går och lägger mig. Vaknar igen klockan 19. Sedan dess har jag varit vaken.

Förstår ni? Det är ju inte konstigt att man känner sig märklig. Måste ögonaböj ta tag i det här problemet. Om jag bara inte vore så nedrans trött hela tiden...

Idag var det dag nummer två med hellregn. Ammos var mycket intresserad av att på avstånd betrakta vattendropparna från fönstret.
Han har redan förträngt den dusch som tog rum för några veckor sedan....




tisdag 20 november 2012

vetgirig.nu

Idag har det varit riktigt höstväder här i Aten, regn och rusk. Det har varit en perfekt dag för att bara sitta inne med en kopp té och göra frågesport på vetgirig.nu.
Giannis fick pröva sina kunskaper i Grekisk Mytologi och Formel 1, (imponerande reslutat!), medans jag fick bäst poäng när jag svarade på frågor om Edith Piaf och David Bowie.

Har varit ganska slapp med att gå till skolan de senaste tio dagarna. Det känns helt enkelt inte som om vi kommer någonstans. Vi får fortfarande bara lära oss massor av ord men inte hur vi kan sätta in dem i meningar. Det är alldeles för lite verbal undervisning och allt för många spontana ord. Det är klart att det är superbra att lära sig alla ord också, men det vettigaste vore väl att från början lära sig hur man frågar efter- eller beställer dessa "ord"? (Ex. kaffe: "Jag skulle vilja ha en kopp kaffe" eller " Ursäkta mig, var har ni kaffet?")
Min förståelse för det grekiska språket har absolut blivit bättre, och ja, jag kan beställa när jag fikar och ja, jag förstår för det mesta vad folk säger, men jag kan fortfarande inte sätta ihop lite mer avancerade meningar. Det blir liksom halvdant. Jag antingen börjar eller avslutar meningen på engelska då mitt ordförråd inte räcker till.

Siga-siga, antar jag.

måndag 19 november 2012

Mina jag - julhataren

Idag verkar det bli en så'n där kväll då jag brottas med "mina jag".

Jag hatar julen och har gjort så sedan mina föräldrar skiljdes när jag var fjorton. Två år i rad åkte jag iväg till Paris över helvetes-helgen för att helt slippa påminnas om allt som hade med tradition att göra. Jag har helt enkelt kallats "The Grinch".
Nu verkar saker och ting antagit nya perspektiv. Inte bara längtar jag hem för att få fira denna fiendens högtid med min familj, igår satt jag även på youtube och googlade "Det strålar en stjärna" och "Jul, jul strålande jul".
Känner mig helt sinnesförvirrad. Vad är det som händer?! Varför vill jag koka knäck och pynta granen? Är det det faktum att jag inte är hemma i Sverige som gör att jag längtar efter något som jag vanligtvis hatat?
Eller är det på grund av mina småsyskon och min underbara systerson? Att jag känner att jag inte vill förstöra julen för dem. Att de fortfarande ska få ha en så'na där underbara julaftnar som jag hade som liten.

Min biljett hem till Stockholm är bokad och jag flyger ifrån Aten den 12:e december. Jag kommer hem precis lagom till Lucia och kommer därför kunna se Daniels första uppträdande i sin skola och Linnea och Theo's på förskolan.

Nu ska jag ägna resten av aftonen till att analysera detta. Kanske ta en av mina födelsedags-lussebullar jag fick av Jonathan.
Ingabritt verkar också vara i luciastämning. Läs om hennes lussebullebak här.



The Grinch/Johanna.



söndag 18 november 2012

17:e november

Så. Igår var det min födelsedag (tjugofyra fin-fina år), men inte bara det. I huvudsak inte det.

Igår var det också minnesdagen av när juntan år 1973 med pansarvagnar och vapen attackerade och barrikerade universitetet i Aten. Hur många civila (mestadels elever) som blev dödade under dessa fyra dygn, eller under tortyr veckorna som följde efter, är fortfarande okänt.
Denna attack blev dock början på juntans fall och 1974 tog demokratin åter igen över styret i Grekland.

Dessa hemska händelser (läs: år) gör att den 17:e november alltid har med sig stora demonstrationer, i synnerhet i huvudstaden Aten.
Därför var både metro och huvudgator avstängda igår. Barerna gapade tomma om man jämför med en vanlig lördagskväll. Jag tyckte rösterna var lägre, mer allvarsamma.
Eller så var det bara jag som tyckte så. Som tyckte det kändes allvarsamt och nästan lite obekvämt att fylla år på den dag som förknippas med extrem tragedi i landet Grekland.

Födelsedagsfest med chockerande present

Uppdatering: fredag.

I fredags firade jag min födelsedag som egentligen inträffade igår, alltså den 17:e. Varför vi inte kunde fira på dagen D kan jag skriva mer om i nästa inlägg.

Jag hade bestämt att fira mig själv på hUge och gjorde därför ett så kallat "event" på facebook där jag bjöd in folk till firandet.

Kvällen var fantastisk. Det var så många som dök upp och jag fick så många fina presenter. Hela tvåkilos tårtan i choklad gick åt och jag kände mig så himla lycklig.

Men det bästa under kvällen var detta:
Desiree kommer till firandet cirka 1,5 timme efter utsatt tid. Hon ursäktar sig och säger att hon hade släpat min present hela vägen till baren. Den stod runt hörnet sa hon och hon behövde hjälp att bära. Jag följer med. Runt hörnet står inget paket. Runt hörnet står ingen annan än Jonathan, älskade lillebror.
Jag blev så chockad att jag sprang över gatan och bara grät.
Jonathan och jag har nämligen födelsedag på samma dag fastän han är två år yngre än mig.
- Det är klart vi ska fira tillsammans, viskade han när han höll om mig.

Den lilla broren hade med sig presenter från familjen hemma. Fina kläder från mamma och pappa, ett kilo lösgodis av Marthina och Sutee, en påse lussebullar av Jonathan själv. Mitt hjärta rann dock över när jag fick med de tillhörande teckningarna som Daniel och Linnea ritat till mig. 



Underbara ungar


 Giorgios, Lefteris, Giorgios och Panagiota

 Stelios och Johanna


Jonathan och Desiree